Tuff, tuff, här rullar krogen

J ag satt i en restaurangvagn. Den vaggade lugnande mjukt. Dunket från skenskarvarna var mild musik. Genom fönstret flöt vackra landskap förbi. Restaurangborden var prydligt dukade. Det fanns lampor på varje bord. Det enda jag saknade var bollfrans i lampskärmarna.

Det var ett gyllene tillfälle och en idealisk miljö för att äta riktigt gott, vara generös mot sig själv, ta en apéritif och sedan en flaska rödvin till maten. Tåget är en 1700-talsuppfinning och går sakta jämfört med flyg. Restiderna blir långa. Vi ska göra långsamheten till en dygd: servera mat som är lagad av riktig kock. Utveckla en matsedel med festbetonade rätter. Anställa servitörer i vita jackor. Använd riktiga servetter. Njuta.

Ni kan miljön. Nej, inte i verkligheten. Men från filmer. Restaurangvagnen har en viktig biroll i James Bonds You only live twice, i Ingrid Bergmans Mordet på Orientexpressen och i Hitchcocks I sista minuten med Cary Grant.

Trivsel, elegans, oväntade möten, inte sällan romantik. Fantasieggande. Författaren Per J Andersson har skrivit: ”Tänk att få somna i Frankrike och vakna i Italien! Att äta middag i Småland och frukost i Hamburg!”

Vi känner verkligheten: Bistrovagn med mikrovågsugn, macka insvept i plast, en trött sallad, konstiga barstolar, sjukhusvitt ljus.

I en tid då vi mer än nånsin är vana att ”äta ute” och har vant oss vid utländsk mat, serverar tågen den mest rationella och minst festbetonade mat man kan tänka sig. Det är ett övertänkt beslut. Det fanns en gång en generaldirektör vid SJ som sa, att ”servering ombord inte betyder ett dugg för resandemängden. Det går bra att klara sig mellan Malmö och Stockholm på en chokladkaka och en banan. De köper man i Pressbyrån innan man går ombord.” Tack, då vet vi. Jag har just gjort en lång reportageresa med tåg – från Zürich via Berlin, Sassnitz, Trelleborg, Malmö, Stockholm, Luleå, Kemi i Finland och Helsingfors till Sankt Petersburg. Nästan fem dagar, 360 mil.

Kul – förutom maten då. På ett nattåg genom Tyskland en passabel liten frukost. I en restaurangvagn i översta Norrland en servitör som inte ville bli störd och en ganska förfärlig frukostmacka. På tåget genom Finland nybryggt kaffe hela tiden och i restaurangvagnen en varm korv med pommes frites. På den etapp där mina förväntningar varit störst, med det gammaldags ”Snälltåget” Malmö–Stockholm till vilket kopplats en gedigen gammal restaurangvagn, fann jag visserligen charmen jag skildrade i krönikans början, men ombord fanns inte de enkelt lyxiga rätter jag förväntade mig.

Ingen rimmad lax med stuvad potatis. Ingen sushi. Ingen entrecôte med bearnaise. Ingen pasta med pesto. Ingen gladlynt kock i toque med känsla för relativt enkla rätter som skapar stämningen som säger att vi nu är en bit bort från vardagen. På Snälltåget åt jag i stället – håll i er – pannbiff med brunsås som värmts upp i mikrovågsugn!

Är den härliga restaurangvagnens tid helt förbi? Jag kontaktade min expert i ämnet, tågfantasten Ivar Karlsson i Kalmar.

Ivar svarade: ”Det finns ännu riktiga restaurangvagnar med god, lagad mat. Främst rullar de i Centraleuropa. Tjeckiska och ungerska restaurangvagnar går på linjen Hamburg–Berlin–Prag och sedan vidare mot antingen Budapest eller Wien.

Ett annat restaurangvagnsbolag av god klass är det polska som har fina restaurangvagnar på sträckorna Warszawa–Berlin och Warszawa– Wien samt inom Polen.

En raritet är den slovenska restaurangvagnen Wien–Graz–Maribor–Ljubljana.

Österrikes restaurangvagnsbolag går bland annat över Alperna på linjerna Wien–Venedig och München–Innsbruck– Verona–Venedig. Man kan där njuta både av vackra vyer och god mat, om än lite mer med inslag av mikro än i exempelvis de tjeckiska och polska restaurangvagnarna.

Vill man få maximal alpupplevelse i en österrikisk restaurangvagn ska man åka Transalpin Graz –Innsbruck– Zürich.

Schweiziska Elvetino har också bra restaurangvagnar både inom landet och internationellt, främst till Milano och Venedig men även i tågen Zürich–Hamburg via Rhendalen.

I Frankrike och Spanien är det mikrad mat i bistro som gäller. Ett undantag på den iberiska halvön är den portugisiska restaurangvagnen i nattåget Irun–Madrid–Lissabon där man kan njuta av vällagad mat och gott vin.”

Jaha. Då konstaterar jag: jag har åkt fel tåg. Dags att byta spår.