In­te ba­ra mätt – hög ock­så

RES Travel Magazine - - VÄRLDENS MAT - MATEXPERTEN STAF­FAN HEI­MER­SON RES ma­t­ex­pert och all­konst­när gui­dar dig på en ku­li­na­risk re­sa över he­la värl­den.

” Ha! Nytt? Pytt­san”, sa en livs­er­fa­ren kvin­na, när jag om mat i Ame­ri­ka no­te­ra­de, att med can­na­bis-li­be­ra­li­se­ring­en i Co­lo­ra­do, Ka­li­for­ni­en, del­sta­ten Washing­ton med fle­ra så har ett nytt mat-mo­de upp­stått: 1. Rät­ter med can­na­bis, 2. cock­tails med can­na­bis och 3. ka­kor med can­na­bis.

”Män­ni­skor i Los Angeles sä­ger in­te läng­re Bon ap­pé­tit”, no­te­ra­de jag. ”De sä­ger Bong ap­pé­tit! Ha­ha, du för­står.”

”Ja”, sa kvin­nan som jag kän­ner myc­ket väl och som till­bring­a­de en del av sin ung­dom i konst­närskret­sar i Paris, ”att äta mid­dag och in­te ba­ra bli mätt ut­an ock­så bli hög var en va­na som in­te var främ­man­de kring Pla­ce de la Contre­scar­pe – ja, du vet där He­ming­way bod­de. Och min kom­pis Eric Di­et­man. Och Chris­ter Ström­holm med trans­ve­sti­ter­na. Och den tand­lö­se po­e­ten Paul An­ders­son.” Jag spe­la­de choc­ke­rad. ”Hur åt ni det?” ”I sal­la­der. De åts hem­ma hos kom­pi­sar, som ha­de till­gång till nå­gon form av kök. Konst­nä­ren Di­et­mans spe­ci­a­li­tet var kon­ser­ve­ra­de grö­na är­ter. Han häll­de av spa­det. Se­dan gjor­de han en geg­ga med ma­jon­näs och Gud vet vad och kryd­da­de med strim­la­de can­na­bis­blad. Det ser­ve­ra­des di­rekt ur kon­serv­bur­ken.”

Kvin­nan såg skuld­med­ve­ten ut och tilla­de: ”Det var vid­rigt. Jag måd­de då­ligt i fle­ra tim­mar.” Bra att hon sa det, tänk­te jag. Pres­se­ti­ken. En mat­kå­sör ska in­te för­le­da si­na lä­sa­re till dum­ma hand­ling­ar.

Men än­då spå­ra­de det ur. En ex­klu­siv tid­skrift, The Eco­no­mists li­fe­sty­le­ma­ga­sin 1843 rap­por­te­ra­de – ut­an in­dig­na­tion – att de­ras re­por­ter i West Hol­ly­wood be­sökt re­stau­rang­en Gra­ci­as Ma­d­re, en ve­gansk mex­i­kansk bist­ro. Där var ma­riju­a­na stjär­ningre­di­en­sen i tre cock­tails, the Sour T-ie­sel, the Sto­ney Ne­gro­ni samt the Rol­led Fashio­ned. Al­la tre var spet­sa­de med can­na­bis­ol­ja, vil­ken har ”en ro­bust kryd­dört­s­bi­s­mak un­ge­fär som en kraf­tig ama­ro, som fick drin­ken att vi­la kvar läng­re på tung­an”. ”Jag måd­de i bred be­mär­kel­se bra”, av­slu­ta­de re­por­tern.

Jag minns hur jag 1967 för en vec­ko­tid­ning var i Marra­kech för att skri­va ett re­por­tage om hip­pi­es. Det var åren, då tu­sen­tals unga män­ni­skor var på drift mel­lan Ma­roc­ko och Kat­man­du i Ne­pal med mel­lan­land­ning­ar i Kai­ro och Af­gha­nis­tan. For­mellt var då som nu can­na­bis en för­bju­den pro­dukt. Of­fi­ci­ellt var straf­fet för in­ne­hav tio års fäng­el­se. Men om­sor­gen om tu­rist­in­du­strin gjor­de att ut­län­ning­ar be­hand­la­des milt och slapp un­dan med ett lågt bö­tes­be­lopp.

Gam­la sta­den, me­di­nan, i Marra­kech är en la­by­rint om­gär­dad av en mur. Mitt­punk­ten var – och är – den färg­ri­ka mark­nads­plat­sen Je­maa el F-naa. I den­na värld av ka­mel­ka­ra­va­ner, sa­go­be­rät­ta­re, hant­ver­ka­re och han­dels­män hör­des en för­säl­ja­res

ut­rop: ”Coo­ki­es and can­dy …”

Hip­pi­e­sar­na gräv­de i fic­kor­na för att nju­ta ef­ter­mid­da­gens hasch­blan­da­de ka­kor el­ler su­ga på en can­na­bislad­dad ka­ra­mell. De suc­ka­de hän­fört över can­na­bis-chee­seca­ke och hasch-sco­nes.

Det var ex­o­tiskt och ro­man­tiskt och in­te li­ka krasst som mat­sed­lar i da­gens Ka­li­for­ni­en, som er­bju­der can­na­bis-ice cream. In­te ens i ex­pe­ri­ment­syf­te vil­le den­na tid­nings mat­kå­sör ris­ke­ra häl­san med en så­dan be­ställ­ning.

”Att äta can­na­bis”, sä­ger nu en åld­rad kon­näs­sör, ”skil­jer sig mot det tra­di­tio­nel­la sät­tet – att rö­ka. Det tar minst 30 mi­nu­ter in­nan man kän­ner nå­gon ef­fekt. Ru­set kan sit­ta i i åt­ta tim­mar.” När hasch­gour­me­ter­na ta­la­de om pro­duk­ter­nas kva­li­te­ter lät de re­dan då i Marra­kech som da­gens vin­snob­bar med si­na po­e­tis­ka be­skriv­ning­ar om druvsor­ter, al­ko­hol­hal­ter, sy­ra och söt­ma och bis­ma­ker.

Men de er­kän­de ock­så, att ”det är in­ten­sivt och blir jäv­ligt job­bigt om du ta­git för myc­ket… Du kan drab­bas av skräck över hal­lu­ci­na­tio­ner­na. I stäl­let för gläd­je och lugn kan mål­ti­den fram­kal­la pa­ni­kat­tac­ker och psy­ko­tis­ka till­stånd.”

Pust! Det ska bli en li­sa att i näs­ta num­mer åter få skri­va om ham­bur­ga­re och äpp­le­paj. Det­ta är en per­son­ligt skri­ven text. Even­tu­el­la åsik­ter som ut­trycks är skri­ben­tens eg­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.