MALLORCA
Nu är landsbygden i fokus, charmiga byar, härliga vikar, men framförallt hantverket som frodas utanför stadsgränserna. Sköna fincor, gårdar och restauranger – off the beaten track. Insidertips från våra två utsända Mallorcasvenskar.
Mallorca har haft en plats i svenskarnas hjärtan sedan 1955 då den första svenska charterresan med flyg genomfördes. Många kommer hit för solen, stränderna och den vackra naturen. Men Mallorca är en lantlig ö och det tar inte många minuters strosande i Palmas butiker för att märka av den starka hantverkstraditionen. Eftersom du kommer tvärs över hela ön på en timme i bil är det inte svårt att närma sig den lokala kulturen och traditionerna. RES har gett sig ut på upptäckarresa.
Hantverkstraditionerna på Mallorca är ofta centrerade till särskilda orter. Den lilla byn Pòrtol, 20 minuter norr om Palma, är ett keramikcentrum. Här tillverkas de bruna terrakottagrytorna med handtag för matlagning som används i många hem och på restauranger. Det finns fortfarande fyra fabriker här, en gång i tiden fanns det 20 stycken.
I Terra Cuitas fabrik där allt görs för hand träffar vi Pep Serra Crespí, femte generationens keramiker. Fabriken är kvar i samma hus som den alltid har varit i, och den gamla ugnen, stor som ett rum, finns kvar även om den inte används längre.
– På vintern drejar och formar vi alla föremål, på sommaren glaserar och målar vi, berättar Pep när vi går runt i fabriken och visar hur genom att dra en skål genom en balja med glasyr.
Företaget har gått i arv från far till son sedan 1860. Pep har tre söner, men han vet inte om någon av dem kommer att vilja ta över en dag.
– Jag är utbildad av min far här i fabriken, men mina barn vill åka till USA och plugga annat.
Pep gillar förnyelse, och har utvecklat mer dekorerade produkter. Förutom skålarna med enfärgade målade insidor i regnbågens alla färger gör Terra Cuita nu till exempel fat med ikat- och bladmönster.
Man kan också komma med en egen skiss och få den tryckt på ett fat eller en skål, fortsätter han.
Här finns en liten fabriksbutik, men de riktiga Terra Cuita-butikerna ligger i Palma och Santanyí.
Ett annat hantverk som går långt tillbaka i tiden är glasblåsandet. Utanför Algaida, en halvtimme
västerut på vägen mot Manacor, ligger Vidrierias Gordiola. Det är både ett museum och stor välsorterad butik, stor som en fortfarande aktiv fabrik. Det är varmt, öppna eldar brinner i flera ugnar och de tre glasblåsarna arbetar i tyst samförstånd. Någon blåser och snurrar på en klump smält glas, den andra drar med en tång och trycker sedan dit ytterligare en kupa på det som förut var en klump. Det visar sig bli ett vinglas. Företaget har funnits i 300 år och ägs fortfarande av samma familj. Här i Algaida tillverkas förutom glas även vaser, lampskärmar och prydnadsföremål, allt med samma välanvända och brända verktyg.
– Vi gör föremål i alla färger, men de traditionella färgerna är kolafärg och grön, berättar glasblåsaren Pedro Torres som har arbetat i fabriken i 25 år.
På ett skyddat naturområde i den sydöstra delen av Mallorca har salt framställts sedan feniciernas tid många hundra år före Kristus. Här finns alla de rätta förutsättningarna, en mild bris från havet, massor av sol och låg luftfuktighet. På Flor de Sal d’Es Trenc framställs havssalt och det exklusiva flor de sal-saltet. Flera gånger om dagen erbjuds rundturer kring bassängerna. Får du vänta en stund kan du ta en kaffe och kanske köpa lite salt och olja i det gulliga lilla kaféet.
All skörd av flor de sal sker för hand, berättar guiden när vi går runt bland de 700 svagt rosafärgade poolerna inne på området. På sommaren flyter saltet upp till ytan och tas upp med hjälp av särskilda håvar. Är det riktigt varmt kan vi skörda två gånger per dag och alla företagets 50 anställda hjälper till, fortsätter hon.
Bredvid finns ett antal fotbollsstora bassänger från vilka havssaltet hämtas. Det är det som ligger i 10 000 ton stora berg bredvid, och det vita saltet mot den blåa himlen ger en förståelse för inspirationen till varumärkets färger. Vattnet kommer hit via en kanal från havet 900 meter längre bort. Dessa saltvägar drar till sig olika fåglar, som till exempel den rosa flamingon. Det sägs att flamingon får sin färg av de rosa miniräkorna som lever i vattnet och som
också ger bassängerna dess färg.
Saltet sprids ut på borden här för att torka och inne i huset bakom hälls det upp på burkar. Saltkristallerna ser ut som blommor när de flyter på ytan av de små bassängerna, därav namnet flor de sal, blommor av salt. Eftersom saltet inte är raffinerat innehåller det över 18 olika mineraler.
I närheten finns termalkällor där det sägs att romarna badade på sin tid. På samma plats som hotellet Fontsanta nu ligger har det funnits välbesökta källbad i 150 år. På sin tid kunde vem som helst komma och bada för att stärka sin hälsa och det fanns också läkare på plats. Fortfarande kan alla (vuxna) komma och bada, men numera är källan belägen i ett femstjärnigt hotell. Den gamla fincan är totalrenoverad till en lugn och harmonisk dröm i naturträ, vitt och sandsten med fladdrande vita linnegardiner både inne och ute. Förutom ett antal olika bastur finns både vattensängar och relaxrum, turkiskt bad och flera varianter av pooler.
Alla bör börja i den saltrika ångbastun, för att vänja sig vid de höga temperaturerna, förklarar terapeuten när hon visar oss runt. Det mineralrika vattnet är gynnsamt för hudåkommor, många ser en snabb förbättring. De individuella baden är så avslappnande att vi knackar på dörren efter en kvart så att gästen inte somnar, fortsätter hon.
Något som påstås vara så rogivande gör mig vansinnigt nyfiken, så efter en pliktskyldig stund i ångbastun går jag till den gemensamma poolen och flyter i det salthaltiga vattnet. Musklerna blir verkligen helt avslappnade. Jag hade kunnat stanna länge men vill inte missa ett individuellt bad. Och det är paradisiskt. Jag flyter stilla och det är som att huvudet lösgörs från kroppen i ett tillstånd av fullständig relaxation. Dörrknacket kommer alldeles för tidigt.
Förutom keramik, salt och glas framställs naturligtvis vin på Mallorca, och det blir bättre och bättre hela tiden. Här finns över 70 vinproducenter, varav ett antal är ekologiska
och några få fokuserar på naturvin, alltså vin helt utan tillsatser. En av dem är 36- åriga Eloi Cedó Perelló vars företag Sistema Vinari hyr in sig på ”4 kilos” (slang för 4 miljoner pesetas) utanför Felanitx. Han har varit här i sex år, varv de första två gick åt till att avgifta marken.
Jag pluggade jordbruk på universitet, men har arbetat med vin över hela världen. Jag testade naturvin första gången i Chile år 2009 och insåg att det var grejen. Det är viktigt för mig att visa respekt mot såväl natur som kultur, men jag är helt ointresserad av att få nån certifiering. Jag vill göra min grej, och det är att fokusera på att ta fram bra naturvin, för allt som görs är inte det än.
För att få rätt kvävehalt i jorden planterar han bland annat bönor, men här växer också olivträd och blommor, insekter och bin surrar. Druvorna utsätts inte för några gifter, de sprutas bara med svavel för att motverka svamp.
Jag får fem-sextusen kilo druvor av min mark, hade jag odlat konventionellt hade jag fått kanske 10 000 kg. Jag har en liten produktion, men jag kan ha förståelse för större producenter som tillsätter sulfiter i vinet eftersom det skyddar mot oxidering. De vill inte riskera att förlora allt.
Om du mejlar innan kan du ha tur och få komma och prova, men Eloi jobbar på fälten och kan ha svårt att hinna med gäster.
Fortsätter du upp mot det nordöstra hörnet av ön kommer du till byn Arta och sedan Capdepera, Mallorcas korgflätarcentrum. Du har garanterat sett de flätade väskorna och hattarna på marknader och i butiker. De är i princip alltid gjorda i Marocko, men i källaren under butiken Son Pocapalla i Capdepera möts fem damer mellan 60 och 80 år varje eftermiddag och flätar korgar.
Korgflätningen var det som räddade byn under spanska inbördeskriget, det gav oss lite extra pengar, berättar en av dem. Männen var ute och plockade palmblad, de torkades och blektes och sedan flätade kvinnorna korgarna. Vi har lärt oss av våra mödrar och mormödrar, men nu
finns det inga unga som kan hantverket, det finns inga pengar i det, fortsätter hon.
Tekniken och traditionen är flera hundra år gamla och det sägs att fläterskorna var lyckligare än andra för att de träffades och samtalade medan de flätade. Inte mycket har ändrats, damerna här pratar konstant på mallorkin samtidigt som de oupphörligen arbetar. Det är ett tidskrävande arbete, först flätas ett långt band, sedan sys bandet ihop till en väska eller en korg, ett steg som bara det tar en dag. Produkterna blir otroligt slitstarka, och den som vill kan beställa sin egen väska.
I Pollenca, på norra Mallorca, lever ytterligare en tradition vidare i ett familjeföretag som har funnits i fem generationer, Teixits Vicens. Här framställs och säljs tyger, enfärgat, randigt och så lengua, det ikatmönstrade. Mönstret framställs genom att knyta gummiband runt vissa delar av garnet för att det ska bli ofärgat och kännetecknande för ett äkta ikat är att färgen alltid flyter ut lite i kanten på mönstret plus att det inte finns någon avig och räta. Tekniken kom till Mallorca på 1700-talet och detta är enda platsen i Europa där den nu används.
– Vi gör allt här i huset. Vi spinner, färgar, torkar, sätter tråden på rulle och väver. Allt sker på samma sätt som det alltid gjort, och det enda som används är bomull, linne och färg, berättar guiden när vi går runt i lokalerna och tittar på färgbaden, torkvinden och vävstolen.
Designen uppdateras lite varje år, men blått är den klassiska färgen och i butiken kan du förutom metervara köpa väskor, espadriller, kuddfodral, tallriksunderlägg och dukar.
Du hittar även Teixits Vicens varor i Arta, och på Terra Cuita i Palma. Den som hör av sig innan kan få en rundtur av fabriken. Det är verkligen värt en biltur bortom bad och barer för att få en fördjupad bild av Mallorca. Är du på jakt efter genuint hantverk och högkvalitativa produkter kommer du att hitta båda delar här, och på köpet få en mängd intressanta möten.