ANDALUSIEN, SPANIEN
I korkeksskogarna i Andalusien gömmer sig flera mysiga byar, gårdar och ljuvlig natur. RES har besökt Finca Buenvino, ett bed and breakfast utöver det vanliga, samt andra mysiga boenden och utflykter i regionen.
I korkeksskogarna i Andalusien gömmer sig Finca Buenvino, ett bed and breakfast utöver de vanliga. Här välkomnas gästerna med hemlagrad pata negra, pulssänkande omgivningar och en outsinlig ström av sherry. RES har besökt en av Spaniens bäst bevarade hemligheter.
”Det stora, ljusa orangeriet har sköna soffor, en ”honesty bar” och travar med rese- och kokböcker. Det blir snabbt mitt favoritrum.”
Morgondimman lättar sakta. Samtidigt träder naturreservatet Sierra de Aracena fram med sina böljande gröna kullar täckta av korkekar och kastanjer.
Det är svalt och stilla, så när som på en morgonpigg fågel – en näktergal?
En stund senare hörs ett lågmält klirrande. Inne i matsalen dukar Jeannie Chesterton fram frukost – färska bär, tjock yoghurt, nybakat bröd, croissanter, honung från egna kupor, juice och hemgjord marmelad av Sevillaapelsiner.
Kan det bli bättre? Ja det kan det, inser jag när Sam Chesterton hälsar god morgon med en korg ägg från familjens höns i famnen.
Vi befinner oss i hjärtat av Andalusien, närmare bestämt på Finca Buenvino, ett bed and breakfast på toppen av en kulle i korkeksskogarna en dryg timme från Sevilla i sydvästra Spanien.
Sam och Jennie Chesterton kom hit för över 30 år sedan och blev fast – och det är inte svårt att förstå varför. Finca Buenvino är en plats att bli förälskad i, ett ställe som du delar med dig av med dubbla känslor.
– Det här är verkligen en speciell plats, säger den brittiske fotografen Tim Clinch, som håller i den matfotokurs som har lockat mig hit, till en av Andalusiens minst kända delar.
Tim har varit här f ler gånger än han kan minnas och menar att det är svårt att hitta en mer tacksam plats för en fotokurs.
– Lyckas du inte ta en bra bild här kommer du aldrig ta en bra bild.
Själva bostadshuset är f lamingorosa och omgärdat av vinrankor, jasmin och medelhavsörter. Här finns oliv- och valnötsträd, klätterrosor och jordgubbsträd. Under en hög korkek står en soffgrupp med orientaliskt mönstrade kuddar, här och var hänger marockanska lyktor. En stentrappa leder upp till en stor solcellsuppvärmd infinitypool med saltvatten och skogsutsikt.
Husets interiör är personlig och eklektisk – antika möbler, souvenirer från när och fjärran, mörka träpaneler, andalusiskt kakel och stora soffor med kelimmönstrade kuddar. Det stora, ljusa orangeriet har sköna soffor, en ”honesty bar” och travar med rese- och kokböcker. Det blir snabbt mitt favoritrum.
Trädgården är en dröm för odlingsintresserade. Här växer ekologiska fikon, kvitten, tomater, zucchini, bönor och gud vet vad – familjen är så gott som självförsörjande på frukt och grönt. Dessutom finns frigående merinofår, höns och iberiska grisar. De senare blir till hemlagrad pata negra, en av traktens specialiteter.
En annan kulinarisk specialitet är sherry. Den serveras från familjens eget fat som står uppställt i orangeriet, en torr oloroso tillverkad av det kända sherryhuset Gonzalez Byass i Jerez. Vi dricker den till det mesta. Till tapasbrickan med f lortunna skivor jamón, rostade mandlar och manchego. Till de nyplockade kastanjerna som rostas över den öppna brasan en kulen kväll. Som fördrink i väntan på maten – här inleds varje middag med aperitif.
Vi äter alla måltider tillsammans, gäster och familj om
vartannat, antingen runt det stora matbordet i matsalen eller i skuggan utomhus.
Jeannie, som är professionellt utbildad kock, lagar nästan allt från grunden. På förmiddagarna, medan vi tar oss an någon fotouppgift, kan Jeannie ses trava in i köket med en korg nyskördade grönsaker eller stå och skala lök på terrassen. Hon utgår ofta från traditionella andalusiska rätter men lagar dem på sitt sätt. Vi äter bland annat salmorejo, en andalusisk variant av gazpacho, vinkokta musslor och en underbar ljummen potatistortilla med smak av gräsig olivolja.
Många av de traditionella rätterna har en nordafrikansk touch, ett resultat av områdets moriska historia. Som den marockanska tomatsalladen som Jeannie smaksätter med kanel och toppar med rostade mandlar. Eller de grillade paprikorna med dukkah, en nordafrikansk nöt- och kryddblandning.
Sam trivs också i köket och bidrar med sina specialiteter, exempelvis de honungskanderade auberginerna som serveras med salt manchego – en lika oväntad som god dessert.
– Vi får alltid ett överf löd av aubergine och jag kom på receptet en dag när jag var i desperat behov av f ler sätt att ta tillvara på dem – det finns en gräns för hur mycket ratatouille och baba ganoush man kan äta. Det kan låta märkligt att kandera aubergine, men alla som provar älskar det.
En av dagarna följer jag med Sam ut i skogen, med svampkorg över armen. Den milda eftermiddagssolen strilas mellan
korkekarnas kronor medan vi trampar fram med blicken i marken. Sam går före, pekar ut växter med käppen medan vi fyller korgarna med tallblodsriska, karljohan och kejsarflugsvamp.
Senare samma kväll serveras de på smörstekt bröd. Med sherry, claro que si.
Även om det tar emot att lämna Finca Buenvino när man väl har checkat in vore det synd att resa hit utan att upptäcka omgivningarna. Den här delen av Andalusien är inte bara en av de minst kända utan också en av de vackraste. Regionen förknippas ofta med städer som Sevilla, Malaga och Granada, och pampiga sevärdheter som Alhambra och Sevillaslottet Alcázar.
Men i den här delen är det den oförstörda naturen och småskaligheten som är den stora attraktionen. I området finns flera ”pueblos blancos”, vita små byar där livet lunkar fram. Där gubbarna samlas på torget och begrepp som digital detox och livspussel inte tycks ha nått. En av dem är Fuenteheridos. Jag kommer till byn samtidigt som ett skyfall och söker skydd i en liten delikatessbutik. I taket hänger stora, lufttorkade ibericoskinkor och på hyllorna finns allt som kan göras av kastanj – honung, likör, marmelad, kakor...
Efter att regnet har lättat fortsätter jag till Aracena, som med sina knappt 8 000 invånare är traktens största stad. Här finns ett medeltida slott, ett skinkmuseum och en av Spaniens största kalkstensgrottor. Jag tittar in i små specialbutiker och smakar mandelstinna sötsaker på byns konditori, startat 1875.
Sedan gör det plötsliga lågtrycket att jag längtar tillbaka, hem till Chestertons.
Väl där möts jag av en sprakande brasa och en förförisk doft från köket.
I orangeriet tittar Sam upp från en bok.
– Sherry?