Alla har vi vårt bagage
Jag är en väsknörd. Och då menar jag inte handväskor av lyxiga märken utan bagage. Kabinväskor, resväskor, weekendbagar, axelremsväskor, strandväskor, laptopväskor och allt annat man släpar runt sina pinaler i på resande fot. En bra resväska och kabinväska är en god investering. Jag har gått efter principen minimal vikt och maximala yttermått. Således reser jag med en ultralätt hårdskalsväska på fyra hjul. Om jag skulle köpa en ny skulle jag förmodligen välja en kabinväska med ytterfack för pass, mobil och plånbok som man smidigt kan packa en genomskinlig plastnecessär med vätskor i – vissa väskmärken har tagit fram egna för ändamålet – så man slipper vräka upp hela bohaget till allmän beskådan i säkerhetskontrollen och avslöja att man packat både nallebjörnen och smutstvätten.
På tal om säkerhetskontroll. Minns ni filmen Up in the Air från 2009? Den där George Clooney spelar konsulten Ryan Bingham som reser så mycket i sitt arbete att han tillbringar mer tid i luften än i hemmet. Ryan delar i filmen med sig av sina synpunkter på hur man reser på bästa sätt. Bland annat hävdar han att man ska ta rygg på asiatiska affärsmän i säkerhetskontrollen och absolut aldrig ställa sig bakom en barnfamilj.
Jag hävdar att jag har hittat en ännu värre kategori att undvika – tonårspojkar i lag som reser utan mamma. Nyligen hamnade jag bakom ett gäng ynglingar i matchande lagkläder på Arlanda. ”De är säkert snabba och flinka killar”, tänkte jag. Icke. Det fanns ingen hejd på antalet gadgets och flaskor (” Vaddå, är energidryck en vätska?”). För att inte tala om alla prylar av metall i pojkarnas fickor, runt deras halsar och i deras väskor. Hur ett tjejlag hade klarat sig kan jag inte uttala mig om, men jag vågar konstatera att lite resvana och livserfarenhet förmodligen kommer att göra underverk för killarnas effektivitet med tiden.
Åter till bagaget. Jag bokade nyligen biljett med ett budgetflyg för en weekendresa inom Europa. Som på så många andra bokningssajter för budgetflyg var även denna minerad med extratjänster som man ska lockas att boka med hotfull retorik. Ett exempel: ”Vill du lägga till reseförsäkring?” (som i de allra flesta fall redan ingår i ens hemförsäkring) med svarsalternativen: ” Ja, tack!” på en stor grön knapp. Nej-knappen fick man däremot leta efter. Den var inte ens en knapp utan en rödmarkerad text med det oroväckande budskapet ”Nej, jag chansar.”
Vi är ju numera vana vid att betala för platsbiljett, prioriterad ombordstigning och för incheckat bagage. Men nu stötte jag på en för mig helt ny företeelse beträffande bagaget: extra kostnad för handbagage. I detta fall 500 kronor. Däremot fick man ta med sig ett ”personligt föremål”.
Jag letade och letade och när jag till slut hittade information om vad detta mystiska föremål kunde tänkas ha för restriktioner (och det var inte lätt att hitta – svaret låg på en undersida under en annan flik) läste jag att det fick ha måtten 42 x 32 x 25 centimeter och väga tio kilo.
Ett rätt stort och tungt föremål konstaterade jag – det skulle till exempel kunna vara‚ tja, låt säga en hyfsat stor väska med plats för en weekendpackning. Just saying…