Rymden – Från vår planet til universums djupaste hörn
Jupiter
Vi tar en närmare titt på solsystemets största planet.
När Galileo Galilei upptäckte Jupiter 1610 är det tveksamt om han var medveten om vilket inflytande jätteplaneten hade på resten av solsystemet. Jupiter har bland annat ändrat på Mars utveckling och förhindrat bildandet av en nionde planet och överträffas bara av solen i fråga om påverkan på sin omgivning.
Jupiters massa och sammansättning påminner nästan mer om en stjärna än om en planet – faktum är att om den hade varit 80 gånger mer massiv skulle den ha blivit klassificerad som det förstnämnda. Den kan bokstavligt tala anses vara centrum i sitt eget lilla miniatyrsolsystem. Till dags dato har man upptäckt 50 månar som går i bana runt gasjätten, varav de fyra största (Io, Europa, Ganymede och Callisto) alla överträffar Pluto i storlek.
Att jämföra Jupiter med en stjärna är relevant eftersom den består av nästan enbart gas. Ett stort antal ammoniakmoln svävar över vattenånga och starka östvästliga vindar i den övre atmosfären drar ut dem till mörka och ljusa ränder. Merparten av atmosfären består dock av väte och helium.
Jupiters gravitation är så stark att den har påverkat utvecklingen hos sina närmaste grannar. Gasjättens gravitationskraft tros ha kväst Mars tillväxt genom att den har dragit till sig material som skulle ha bidragit till den röda planetens storlek. Jupiter förhindrade dessutom att en nionde planet bildades mellan dessa två och gav istället upphov till ett asteroidbälte.
Mycket av vår kunskap om Jupiter kommer från sju olika rymdsonder som har besökt planeten. Först ut år 1973 var NASA:S Pioneer 10. Det enda konstgjorda föremål som har gått i bana runt planeten är rymdsonden Galileo som studerade planeten från 1995 till 2003 då den störtades på Jupiter för att den inte skulle förorena planetens månar med rymdskräp.