4. Månen som inte borde existera

När Voyager 2 flög förbi Uranus 1996 överraskade bilderna av den beringade planetens inre satellit Miranda alla. Den här lilla månen med 47 mil i diameter visar en stor variation av olika typer av ytlager som verkar bryta mot regeln att mindre världar inte har geologisk aktivitet. Astronomer kallade den snart ”Frankensteins måne” eftersom det såg ut som om den hade blivit sönderslagen och satt tillbaka ihop, kanske i något uråldrig planetarisk kollision. Men det finns ett problem med denna teori: Mirandas kretslopp är för nära Uranus för att ha dragit ihop sig själv igen efter att ha gått sönder. Istället hävdar forskar att den omformats av extrema tidvatten.