6. Den fria planeten

Enligt standarddefinitionen är en planet ett väsentligt föremål i omlopp runt en stjärna som formats från skräpet i efterdyningarna från denna stjärnas födelse. Hur kommer det sig då att planeter kan flyta ensamma genom galaxen långt ifrån alla stjärnor? Astronomer har upptäckt flera av dessa, varav den närmaste och mest intressanta går under katalognamnet CFBDSIR J214947.2-040308.9. Denna interstellära planet upptäcktes för första gången 2012 och ligger cirka 100 ljusår bort i AB Doradus Moving Group (ett hop av unga stjärnor). Med sin yttemperatur på cirka 400 grader är den förmodligen en gasjätte som är mycket tyngre än Jupiter och som fortfarande är varm från dess uppkomst eller från en eventuell intern energikälla som drivs av gravitationskontraktion. Den ligger för långt bort från en stjärna för att lysa upp från det reflekterade ljuset och upptäcktes bara tack vare det infraröda ljuset från dess yta. Som med alla interstellära planeter är astronomer inte säkra på om den började i omlopp runt en stjärna innan den slungades ut i rymden (kanske i ett nära möte med en annan stjärna) eller om den formades oberoende från samma nebula som det omgivande hopet. Det hade gjort den till en sub-brun dvärg.