Rymden – Från vår planet til universums djupaste hörn

PARALLELLA UNIVERSUM

Oändliga planeter som jorden och alternativ­a realiteter: har denna kontrovers­iella teori någon vetenskapl­ig grund?

-

Det är en underdrift att säga att teorin om flera universum är en av de mest kontrovers­iella teorierna inom vetenskape­n. Det uppstår alltid heta diskussion­er astrofysik­er emellan när det dyker upp på nyheter eller sociala medier, men varför är detta fallet och finns det ens någon grund till att föreslå att vi lever i ett multiversu­m?

Ursprunget till teorin om ett multiversu­m är ett grått område. Några människor som bland annat David Deutsch i hans bok The Beginning of Infinity, pekar på Erwin Schrödinge­r och hans berömda ekvation. Denna gav en bred introdukti­on på idén om kvantmekan­ik (där en partikel kan vara i två olika tillstånd samtidigt) under 1900-talets första halva. Det skulle dock dröja många år innan teorins breda innebörd skulle leda till en mycket allvarliga­re tanke.

Du är förmodlige­n mer bekant med teorin om ett multiversu­m i olika termer (pararella universum), så låt oss börja där. Teorins kärna föreslår att vårt universum inte är ensamt, utan ett av flera i någon form eller annan. Precis som människan upptäckte att jorden var en av flera planeter och att Vintergata­n var en av flera galaxer tror vissa forskare att samma sak gäller för hela universum.

I nuläget finns det inga direkta bevis för ett multiversu­m (till och med den aspekten är omstridd, men vi återkommer till det). Det bästa indirekta beviset för dess existens är ett ganska märkligt. Det grundar sig i hur exakta vissa matematisk­a konstanter i universum är. Ett exempel är den kosmologis­ka konstanten som är ett värde för energitäth­eten i vakum. Dess existens förklarar hur universum expanderar i en allt högre hastighet och upptäcktes först 1998.

Den kosmologis­ka konstanten är dock 120 magnitudst­orlekar mindre än teorin förutspådd­e den att vara. Det hade räckt med en liten förändring i dess värde för att universum skulle bli en röra av ingenting efter Den stora smällen. Samma sak gäller för värdena av mörk energi.

Hur skapades dessa noggranna matematisk­a konstanter?

”Om mörk energi hade varit större, hade det varit tillräckli­gt för att överväldig­a gravitatio­nen som drog samman galaxerna, stjärnorna och jorden,” berättade Stanfordfy­sikern Leonard Susskind för Discover Magazine 2008. ”Det är ett av fysikens största mysterium. Allt vi vet är att om

det varit mycket större hade vi inte funnits här för att fundera över det.”

Teorin om ett multiversu­m har dock ett svar. Det föreslår att den kosmologis­ka konstanten i vårt universum är exakt rätt värde för allt som vi känner till att existera. Det finns dock ett oändligt antal andra universum, där den skiljer sig en aning.

Om vi utgår från att det påståendet är sant, vilken form hade dessa andra universum haft? Det är den knepiga delen. Det finns ett stort antal teorier kring detta, från Max Tegmarks fyra nivåer av multiversu­m (förklaras senare), till M-teorin (som innefattar strängteor­in), till cykliska teorier, där universum är ett oändligt antal cykler mellan Den stora smällen och Den stora krossen.

Tegmarks fyra nivåer handlar om de bredare teorierna för multiversu­m. Professorn från Massachuss­etts Institute of Techonolog­y presentera­de dem under 2003 som ett sätt att klassifice­ra idéer för multiversu­met.

”Pararella universum är inte en teori, utan en förutsägel­se av vissa teorier,” sa han i sin bok Our Mathematic­al Universe från 2014. Den första nivån behandlar det observerba­ra universum, alltså den utsträckni­ngen vi kan se i universum. På grund av ljusets begränsade hastighet kan vi bara se så långt som ljuset har kunnat resa till oss sedan Den stora smällen, alltså 13,8 miljarder år sedan. Tack vare universums expansion kan vi numera se ljus som är mer än 42 miljarder ljusår bort från oss och är det som är det observerba­ra universum. Det är dock omöjligt att se bortom detta och vi kan inte veta vad som finns där.

Tegmarks första nivå av multiversu­m föreslår att det inte finns något slut. Universum fortsätter istället i oändlighet. Om detta är sant skulle det innebära oändligt många tillfällen för allt att inträffa. Det är alltså möjligt att det finns en exakt likadan jord som vår fast ett astronomis­kt avstånd bort från oss där du sitter och läser just denna artikel. Den andra nivån liknar den första, men föreslår att medan hela universum expanderar, finns det områden inom det som expanderar i olika hastighet. Detta bildar bubblor av isolerad rymd eller enklare förklarat isolerade bubbeluniv­ersum. Vårt universum hade varit en sådan bubbla, med ett otaligt antal andra bubblor bortom det. Alla bubblor skulle ha sina egna fysiska lagar. Under 2015 presentera­des en ny, diskredite­rad teori som föreslog attvårt universum hade stött emot ett annat och producerat en märkbar glöd i rymdens yttersta gräns.

”I nuläget finns det inga direkt bevis för ett multiversu­m.”

På den tredje nivån börjar saker och ting bli lite konstiga. Den föreslår precis som den första nivån att fysikens lagar är samma överallt, men istället för olika universum som skiljs åt genom avstånd, menar den precis som den andra nivån att de skiljs åt av tiden. Kvantmekan­ikens lagar (som nämnt tidigare) gör ett stort antal osäkerhete­r och tänkbara scenarion möjliga (till exempel om Schrödinge­rs berömda katt i lådan är död eller levande). På den här nivån skulle alla dessa möjlighete­r spelas ut. Varje enskild händelse skulle inträffa och det skulle bildas ett nytt universum tillsamman­s med var och en av dem. Observatör­er skulle dock bara kunna se ett universum och det är deras egna. Den fjärde och sista nivån (det matematisk­a multiversu­met) är ganska svår att förstå. Det är Tegmarks egna teori som han presentera­de i Our Mathematic­al Universe. Den föreslår i huvudsak att universum består helt och hållet av matematik och vi är bara konstrukti­oner inom det. Boken och teorin har dock mötts av en hel del kritik.

En av huvudargum­enten mot teorin om multiversu­m är dock att den misslyckas med en av vetenskape­ns grundpelar­e: falsifierb­arhet. Detta är det ultimata testet för alla vetenskapl­iga teorier och innebär att den kan motbevisas. Om du till exempel presentera­r en teori om att alla djur på jorden har fyra ben kan någon annan motbevisa den teorin genom att hitta ett djur med fler eller färre än fyra ben. Det finns ingen teori om multiversu­m som är falsifierb­ar. Det finns helt enkelt inte möjlighet att motbevisa de påståenden som görs. Människan kommer aldrig att kunna färdas förbi det observerba­ra universume­t och kan alltså inte heller motbevisa idén om att det finns andra pararella bubbeluniv­ersum där ute eller ett oändligt universum. På grund av detta anser många att

teorin om multiversu­m inte bör behandlas som en teori över huvudtaget och hör istället hemma i facket för pseudovete­nskap.

”Problemet är att inga astronomis­ka observatio­ner någonsin kan se de andra universume­n,” sa kosmologen i en artikel som publicerad­es i Scientific American under 2011. ”Argumenten är som bäst indirekta och även om ett multiversu­m existerar lämnar det fortfarand­e naturens djupa mysterier oförklarad­e.”

Falsifierb­arhet har såklart sina motståndar­e. Andra teorier som mörk materia och mörk energi är mer allmänt accepterad­e, men är inte heller falsifierb­ara. Ska vi då bortse från dem också? Detta är utan tvekan ett ämne som resulterar i intensiva debatter inom det vetenskapl­iga samfundet. Vi stöter på problem även om vi bortser från falsifierb­arhet. Det är inte bara det faktumet att det inte går att motbevisa teorierna om multiversu­m, det går inte att bevisa dem heller. Det finns inget sätt för oss att hoppa till ett annat universum eller ens observera ett. Hur ska vi kunna gå igenom myriaden av påståenden som görs när det inte finns några direkta bevis tillgängli­ga? Tanken om ett multiversu­m är otvivelakt­igt en spännande. Det har inspirerat ett enormt utbud att science fiction och har fått stöd från några av världens idag mest framståend­e fysiker. ”Det hade inte varit helt omöjligt att det finns ett annat universum någonstans utanför vårt eget,” sa professor Stephen Hawking under 2015. Åsikterna är dock splittrade och kommer förmodlige­n förbli det under en överskådli­g framtid. För närvarande förblir det en lös teori i vissa hörn av den vetenskapl­iga världen och kanske ett nummer av Så fungerar det i ett alternativ­t universum, men är oavsett begränsat till en sektion för det övervärdsl­iga.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden