Spektrografi

Så går det att bestämma en avlägsen stjärnas beståndsdelar.

Spektrografi eller spektroskopi är studien av ljus från avlägsna föremål (som ett svart hål eller en galax) för att analysera deras komposition, rörelser och struktur.

Det fungerar genom att mäta ljusintensiteten över ett antal energier på det elektromagnetiska spektrat. Varje element i universum har ett särskilt mönster av svarta linjer (kända som emissionsband), som är unika för det elementet på spektrat. Genom att matcha de kända emissionsbanden från ett element med dem som observeras på ett spektra från ett föremål, går det att bestämma dess komposition.

En spektrometer är ett instrument som används för att analysera dessa elektromagnetiska spektrum. I praktiken görs detta genom att observera ljus (synligt, infrött eller annan typ) som emitteras från en källa och utläsa energierna som associeras med det ljuset. Spektrat som produceras beror på vilka element som finns i himlakroppen och varje spektra är unikt.

Spektrometrar används på en mängd olika teleskop (se bilden ovan), men de kan även användas på jorden. Istället för att studera avlägsna rymdfenomen, studeras till exempel växter och mineraler. Spektrografi är väldigt användbart inom astronomi och ger svar på hur stjärnor bildades, vad de består av och mer.

Spektrografi kan användas för att mäta sammansättningen av avlägsna stjärnor och galaxer. Cosmic Origins Spectrograph (COS) installerades på Hubble-teleskopet i maj 2009.