Efterspelet

Efter sin avgång var Nixon en sorglig figur. Han var otröstlig över att ha förlorat jobbet han eftertraktat så mycket och sårad av tanken på att han hade förrått det amerikanska folket. Han hade inte mycket att göra i sitt hem i Kalifornien och blev snabbt så sjuk att han nästan dog. Han arbetade dock för återupprättelse och när han dog var han en respekterad politisk veteran, rådfrågad av sittande presidenter och till och med av tidigare motståndare som Hillary Clinton. När han dog kom det fram att han avböjde en statsbegravning, som normalt görs för avlidna amerikanska presidenter.

I sitt avgångstal betonade Nixon de framsteg han ansåg ha gjorts inom utrikespolitiken, något många amerikanska presidenter tror att deras arv döms efter. Det är delade meningar om hans insatser här och Vietnam kommer alltid att smutsa ner Nixons och hans föregångare Lyndon B Johnsons rykte. Nixons arbete på hemmaplan är kanske mer imponerande. Han tog initiativ till att desegregera södern, upprättade många miljölagar för att skydda den amerikanska ekologin och förde en politik som skulle stå emot kommande republikanska presidenters impulser.

Nixon är en underlig figur bland amerikanska presidenter. Han var märkligt tafatt och självmedveten, men drevs av en övertygelse om att presidenten inte kunde ha fel och att den sittande administrationen och USA:S intressen var odelbara. Han uppvisade en butter personlighet, som om han bar på en stor börda. Hans egen självbild blev uppenbar i ett citat från hans avgångstal: ”Ibland har jag lyckats och ibland har jag misslyckats, men jag har alltid uppmuntrats av vad Theodore Roosevelt en gång sa om mannen på arenan, ’vars ansikte är fördärvat av damm, svett och blod, som strävar tappert, som gör fel och inte räcker till, för det finns ingen ansträngning utan fel och brister, men som faktiskt strävar efter att göra något, som känner stor entusiasm, stor hängivenhet, som ägnar sig åt ett värdigt syfte, som i bästa fall får smaka på triumferna av en bra prestation i slutändan och som i värsta fall, om han misslyckas, åtminstone misslyckas medan han vågar.’”