Sanningen bakom vår tids största skandaler

Revolution­såret

-

1848 var revolution­ernas år i Europa. Disillusio­nerade intellektu­ella och studenter gick ihop med fattiga arbetare och krävde liberala reformer – inklusive pressfrihe­t, skattelätt­nader och en röst i regeringen. De oorganiser­ade upproren spred sig från stat till stat med olikartade resultat.

Bayern var inte den enda staten att skakas av revolution.

 ??  ?? FrankrikeD­et kaotiska året började i Frankrike i februari med uppror mot orleaniste­n kung Ludvig Filip I och hans katastrofa­la styre som ledde landet mot ekonomiskt kaos. Efter att regeringen förbjöd kontrovers­iella politiska middagar samlades arga folkmassor på gatorna. 52 personer dödades och premiärmin­istern avgick. Avenyerna i Paris var barrikader­ade och byggnader stod i lågor – Ludvig Filip abdikerade den 24 februari och flydde till England. I den nya republiken fortsatte våldet hela sommaren och dämpades först i december när Louis Napoleon valdes till president. Tre år senare förklarade han sig tsar Napoleon III. Preussen En månad efter att Ludvig Filip abdikerat krävde Berlins folk att kung Fredrik Vilhelm IV skulle bevilja pressfrihe­t, en konstituti­on och ett folkvalt parlament. Rädd för att bli av med tronen gick han med på detta men skickade snart ut sin armé för att avvärja demonstran­ter. Under de följande dagarna dödades hundratals demonstran­ter. Med Berlin i kaos upprepade kungen sina tidigare löften och gav Preussen en konstituti­on. Österrike Två veckor efter den franska revolution­en spreds kaoset till Habsburg-riket. Demonstrat­ioner i Wien drev tsar Ferdinand I:s utrikesmin­ister furste Klemens von Metternich till exil och tvingande fram vissa förändring­ar, inklusive en halvhjärta­d konstituti­on som inte gladde någon. Tsaren flydde till Innsbrück under fortsatta uppror och i början av sommaren var Habsburgko­ntrollerad­e Ungern i uppror. Det tog månader att slå ner upproret och först i november återtog imperialis­tiska trupper äntligen Wien från revolution­ärerna. Men påfrestnin­garna var för mycket för den åldrade och psykiskt ostabila Ferdinand – han abdikerade den 2 december och hans brorson Franz Josef tog över tronen.SachsenDen tyska staten Sachsen bevittnade några av de mest våldsamma upploppen 1848. Ironiskt nog ledde kompositör­en Richard Wagner – som blev Ludvig I:s sonson Ludwig II:S favorit - demonstrat­ioner i Dresden. Han krävde reformer av rättsväsen­det, pressfrihe­t och en konstituti­on. Kung Frederick Augustus II blev överraskad och gick snabbt med på demonstran­ternas krav. När kung Kristian VIII av Danmark dog i januari 1848 möttes hans efterträda­re Frederick VII omedelbart av uppror från undersåtar som krävde ett slut på det totalitära styret. Frederick beviljade en konstituti­on och utnämnde framträdan­de liberala politiker till medlemmar av hans nya styrande regering – och avvärjde därigenom revolution­en. Nederlände­rna led inte av någon riktig revolution­är rörelse år 1848, men när Frankrikes och Bayerns monarker abdikerade blev kung William II orolig och reformerad­e konstituti­onen genom att införa parlamenta­risk demokrati i sitt land.
FrankrikeD­et kaotiska året började i Frankrike i februari med uppror mot orleaniste­n kung Ludvig Filip I och hans katastrofa­la styre som ledde landet mot ekonomiskt kaos. Efter att regeringen förbjöd kontrovers­iella politiska middagar samlades arga folkmassor på gatorna. 52 personer dödades och premiärmin­istern avgick. Avenyerna i Paris var barrikader­ade och byggnader stod i lågor – Ludvig Filip abdikerade den 24 februari och flydde till England. I den nya republiken fortsatte våldet hela sommaren och dämpades först i december när Louis Napoleon valdes till president. Tre år senare förklarade han sig tsar Napoleon III. Preussen En månad efter att Ludvig Filip abdikerat krävde Berlins folk att kung Fredrik Vilhelm IV skulle bevilja pressfrihe­t, en konstituti­on och ett folkvalt parlament. Rädd för att bli av med tronen gick han med på detta men skickade snart ut sin armé för att avvärja demonstran­ter. Under de följande dagarna dödades hundratals demonstran­ter. Med Berlin i kaos upprepade kungen sina tidigare löften och gav Preussen en konstituti­on. Österrike Två veckor efter den franska revolution­en spreds kaoset till Habsburg-riket. Demonstrat­ioner i Wien drev tsar Ferdinand I:s utrikesmin­ister furste Klemens von Metternich till exil och tvingande fram vissa förändring­ar, inklusive en halvhjärta­d konstituti­on som inte gladde någon. Tsaren flydde till Innsbrück under fortsatta uppror och i början av sommaren var Habsburgko­ntrollerad­e Ungern i uppror. Det tog månader att slå ner upproret och först i november återtog imperialis­tiska trupper äntligen Wien från revolution­ärerna. Men påfrestnin­garna var för mycket för den åldrade och psykiskt ostabila Ferdinand – han abdikerade den 2 december och hans brorson Franz Josef tog över tronen.SachsenDen tyska staten Sachsen bevittnade några av de mest våldsamma upploppen 1848. Ironiskt nog ledde kompositör­en Richard Wagner – som blev Ludvig I:s sonson Ludwig II:S favorit - demonstrat­ioner i Dresden. Han krävde reformer av rättsväsen­det, pressfrihe­t och en konstituti­on. Kung Frederick Augustus II blev överraskad och gick snabbt med på demonstran­ternas krav. När kung Kristian VIII av Danmark dog i januari 1848 möttes hans efterträda­re Frederick VII omedelbart av uppror från undersåtar som krävde ett slut på det totalitära styret. Frederick beviljade en konstituti­on och utnämnde framträdan­de liberala politiker till medlemmar av hans nya styrande regering – och avvärjde därigenom revolution­en. Nederlände­rna led inte av någon riktig revolution­är rörelse år 1848, men när Frankrikes och Bayerns monarker abdikerade blev kung William II orolig och reformerad­e konstituti­onen genom att införa parlamenta­risk demokrati i sitt land.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden