ALEXANDER HAMILTON

När en grundare och den tredje vicepresidenten möttes i en duell i New Jersey, lämnade de efter sig ett arv som skulle påverka USA:S framtid.

Upptäck historien om hur en av Amerikas grundare dog.

”Hamilton skapade ett arv som skulle överleva honom, men hans karriär misslyckades.”

Alexander Hamiltons unga och upplysta ansikte pryder den skrynkliga 10 dollarsedeln. Men USA:S första finansminister har inte alltid varit omtyckt. Hamilton hade sin beskärda del av fiender, inklusive Thomas Jefferson, och var inte bra på att skaffa vänner. Hans vana att säga precis det han tänkte på, utan att tänka innan han talade, tog livet av USA:S mest inflytelserika politiker.

Hamilton var en naturbegåvning när det kom till ord och en mästare på att skriva. Han var ämnad till att uträtta stordåd innan han ens hade lämnat sitt barndomshem i Brittiska Västindien. Han hade nått många framgångar: han var alumn från Kings College, adjutant till General Washington under revolutionskriget och spelade en avgörande roll i segern i Yorktown. Han var en framgångsrik advokat och hade en egen byrå på samma gata som Aaron Burr. Han hade ett finger med i skapandet av den amerikanska konstitutionen och försvarade den genom The Federalist Papers, ratificeringen av konstitutionen. Och han utsågs till finansminister i den centraliserade amerikanska regeringens kabinett under president George Washington.

Med sina många framgångar såg Alexander Hamiltons framtid ljus ut, men efter George Washingtons avgång och Hamiltons ständiga tjafsande med Thomas Jefferson skulle saker och ting snart förändras.

Hamilton ledde arbetet med att grunda Nationalbanken, där en centraliserad regering tog över skulderna från de 13 kolonierna. Med detta stabiliserade Hamilton den nationella ekonomin, införde importskatter och etablerade kustbevakningen. Men medan Hamilton skapade ett arv som skulle överleva honom i hundratals år misslyckades hans karriär. Han grälade konstant med utrikesminister Thomas Jefferson och advokat James Maddison – Hamiltons före detta vän som hjälpte till att skriva The Federalist Papers – och New Yorks guvernör George Clinton menade att Hamilton inte hade några vänner i regeringen. Till och med hans eget parti federalisterna började vända sig mot honom och efter Washingtons avgång drev efterträdaren John Adams bort honom från regeringen.

Det var när Hamilton satt arg på sin advokatbyrå och skrev anonyma brev till tidningar för att skada presidentens rykte som omständigheterna som ledde fram till hans död började ta form.

På andra sidan gatan drev en ung Aaron Burr framgångsrikt sin egen advokatbyrå. Efter att ha tagit examen från Princeton två år tidigare klättrade han uppför den sociala stegen. Han var officer under revolutionskriget och öppnade sedan sin egen byrå precis nerför gatan från Hamilton. Efter att ha tjänstgjort i New Yorks lagstiftande församling, blivit utnämnd till New Yorks statsåklagare och tagit Philip Schuylers plats i

Kontinentalkongressen, började Burr och Hamiltons förhållande att surna.

Vår huvudberättelse börjar med valet år 1800. Efter två mandatperioder som det nya USA:S president beslutade sig George Washington för att kliva åt sidan. John Adams valdes lätt till efterträdare men hade det svårare i valet därefter.

Hamilton, en framstående medlem av federalistpartiet, kom inte överens med Adams och hade beslutat sig för att med alla medel stoppa mannen från att återvända till ämbetet. Oavsett konsekvenserna. Den alternativa federalistiska kandidaten var dock chanslös trots Hamiltons stöd och vicepresident Thomas Jefferson och dåvarande New York-senatorn Aaron Burr möttes i kongressen för att tävla om rösterna.

I elektorskollegiet år 1800 var det ingen skillnad mellan att kandidera till president och vicepresident, den som fick flest röster vann den prestigefyllda titeln. I detta fall nominerades både Thomas Jefferson och Aaron Burr som demokratiska-republikanska kandidater.

Många källor påstår att det fanns en plan för valet. Alla väljare skulle rösta på Jefferson en gång, och en gång på Burr, förutom en som skulle lägga sina två röster på Jefferson och göra honom till president. Tyvärr misslyckades denna plan och när rösterna var räknade var det oavgjort mellan Jefferson och Burr, båda hade 73 röster.

Vid ett oavgjort resultat föll beslutet på representanthuset, som kontrolleras av Federalisterna. I kammaren måste statsdelegaterna fatta ett majoritetsbeslut och en kandidat måste få nio röster för att vinna. Endast åtta röster föll på Jefferson, sex stycken på för Burr och två stater röstade blankt. Detta innebar att de hamnade i ett oändligt dödläge. In kom Alexander Hamilton.

Den tidigare finansministern hade redan lyckats förgöra John Adams och han skulle inte nöja sig med det. När kammaren var i dödläge bestämde han sig för att stötta kandidaten han ansåg som minst dålig. Hamilton beskrev Jefferson för sina partikamrater som ”inte alls en jättefarlig man” och att Burr var en ”skadlig fiende”.

Hamiltons starka åsikter avgjorde slutligen utfallet i representanthuset. Eftersom han la sin röst på Jefferson gav det honom de nio röster han behövde för att sätta av mot presidentämbetet. Medan den nya statschefen arbetade för att påverka USA:S finansiella system, kämpade Aaron Burr med sitt nederlag.

Burr ville bli guvernör i New York 1804 men besegrades av en Jeffersonisk-kandidat som gynnades av ett starkt stöd från Hamilton, något som ytterligare strödde salt i Burrs sår. Denna förlust satte den sista spiken i hans kista.

Burr kände sig smutskastad av sin tidigare kollega, både i den offentliga politiska världen och bakom stängda dörrar, där Hamilton kommunicerade med partikamrater vid middagsfester och sociala evenemang.

Eftersom hans ära var söndertrasad begärde Burr en ursäkt från Federalisten. I ett bittert gräl som följde vägrade Hamilton att ta tillbaka någon kommentar som han påstods ha sagt utan bevis på att han faktiskt hade sagt det. Den alltid så envisa och påstridiga mannen Hamilton kunde kanske ha räddat sitt eget liv om han bara hade kunnat säga förlåt. Men det skedde inte och efter en brevväxling där de två männen grälade om vem som sa vad, utmanade Burr tillslut Hamilton i en duell.

I dagarna som ledde fram till 11 juli 1804 satte sig Hamilton ner för att skriva en serie skrifter. De innehöll en uppdatering av hans sista önskan och testamente. Han uttryckte sin önskan om att ”undvika detta möte, av de mest övertygande skäl”, inklusive hans plikt och kärlek till sin fru och sina barn, hans religiösa och moraliska övertygelser som starkt var emot dueller, hans plikt till sina borgenärer och till de han var skyldig pengar, och slutligen hade han ”ingen illvilja mot Col Burr utanför politiken, som jag litar på, har utgått från rena och uppriktiga motiv”.

Hamilton undertecknade sitt sista brev till sin fru med: “Adjö bästa fru och bästa kvinna. Omfamna alla mina älsklingar för mig. För alltid din, AH”. Han

”Den alltid så envisa och påstridiga mannen Hamilton kunde kanske ha räddat sitt eget liv om han bara hade kunnat säga förlåt.”

lämnade sitt hem för Weehawken, New Jersey, där Aaron Burr väntade.

På den tiden var det praxis att duellens vittnen, däribland sekundanter och närvarande läkare, vände sig om för att bli befriade från ansvar. Det var ett välfungerande system för de som var närvarande vid duellen. Ingen kunde ge konkreta bevis på vad som utspelat sig om duellen skulle leda till en rättegång. Men det betyder tyvärr också att det inte finns redogörelser från ögonvittnen och att vi därför aldrig riktigt fick veta vad som ledde till Hamiltons död.

Om vi ska tro att Hamiltons avsikter var sanna, avslöjar vissa redogörelser att Hamilton missade sitt skott med flit och sköt det in i träden ovanför Burrs huvud. Å andra sidan valde Hamilton att bära sina glasögon för att bättre kunna sikta mot målet framför sig. Varken William Van Ness eller Nathaniel Pendleton, sekundanterna i duellen, kunde komma överens om vem som avfyrade först. Trots triangulering av vinkeln på det skott som träffade trädet bakom Burr tvistar historiker fortfarande i frågan.

Oavsett vem som sköt först träffade Burrs kula Hamilton precis under höger höft och mannen visste genast att såret var dödligt. Hamilton bars över Hudson River, hem till en vän och dog på eftermiddagen den 12 juli 1804, omgiven av sin familj, inklusive sin älskade fru Elizabeth och hennes syster Angelica, en kvinna som Hamilton beundrade starkt.

Duellen blev slutet på karriären för vicepresident Aaron Burr. Han åtalades för mord i både New Jersey och New York, men åtalet lades ner. Burr satt kvar under sin mandatperiod och lämnade sedan staten. Han blev så småningom gripen för förräderi efter att han försökte starta sitt eget uppror och gav sig senare av till England för att gå i pension. Han återvände till USA senare i livet, där han dog på Staten Island 1836. Han lämnade en otrolig historia efter sig och hans reformer efter valet 1800 kring sättet vicepresidenten väljs kvarstår än idag. Det finns emellertid ingen tvekan om att Burrs varaktiga arv finns i USA:S största bank, JP Morgan Chase, som han grundade.

Hamilton, å andra sidan, är känd som den ”glömde grundaren”, vars liv blev alltför kort. USA:S ekonomiska system har sin grund i Hamiltons idéer och hans arbete som finansminister. Han revolutionerade landet han kom att älska med hela sitt hjärta och stod fast vid konstitutionen genom att utarbeta The Federalist Papers, som många argumenterar är några av de viktigaste essäerna i amerikansk historia. I alla delar av USA:S historia har Alexander Hamilton eller Aaron Burr sannolikt spelat en mycket viktig roll. Och som Aaron Burr senare skrev: ”Jag borde ha vetat att världen var tillräckligt stor för både Hamilton och mig.”