SHL LEV ER IGEN
WENNERHOLM: Jag kan knappt bärga mig inför Vintern – det finns all anledning till hockeyfeber
Normalt brukar jag vara ganska skeptisk inför varje ny SHL-säsong.
När NHL plockat alla godbitar ur kakan från året innan, KHL det näst bästa och resten flyttat till Schweiz.
Men i år?
En helt annan femma.
Det känns som vinden äntligen har vänt.
En drös av namnkunniga hemvändare och ett koppel unga talanger gör att den här säsongen känns nästan som en nystart.
SHL:s återuppståndelse som en av världens bästa ligor. Bara att välja en seriesegrare, eller tippa den blivande svenska mästaren känns som en gissningslek där det går att välja mellan sex, sju lag.
Näst intill omöjligt.
Men så är det ju nästan varje år när man har facit i hand…
Det är som vanligt bottengängen som är enklast att placera.
Nykomlingarna Leksand och Oskarshamn kommer att få det tufft att konkurrera i en liga där det känns som att alla kvarvarande lag från i fjol blivit bättre.
De flesta ett par snäpp bättre.
Mycket beroende på alla namnkunniga hemvändare och en hel del ung talang.
Patrik Berglund i Djurgården, Anton Rödin i Brynäs, Johan Sundström och Nicklas Lasu i Frölunda, Patrik Zackrisson och Johan Fransson i Leksand, Patrik Lundh i Linköping, Dennis Everberg i Rögle och Richard Gynge i Växjö.
Flera unga hemvändare
Några av alla tidigare succéspelare som är tillbaka.
Lägg till utländska värvningar som Luleås två finländska VMhjältar Juhani Tyrväinen och Arttu Ilomäki och återvändande som Greg Scott i Brynäs och Juuso Ikonen i HV72.
Det har värvats fler utlänningar än så, men det här är några av de jag sett spela och vet vad de går för. Resten må komma med tunga meriter, men där får hyllningskören vänta.
Sedan har vi alla unga hemvändare, som Victor Ejdsell Färjestad, Axel Holmström och Emil Johansson i HV71, Niklas Hansson och Hampus Gustafsson i Rögle och Tim Erixon, Jakob Forsbacka Karlsson och Emil Pettersson i Växjö.
Alla är kanske inte så unga längre, men det är en bra mix av spelare som hann glänsa innan de försvann.
Och sedan de rikligt unga, som NHL väntar med en smula och låter spela kvar i svensk hockey en säsong till. Blivande stjärnor som Filip Hållander, Luleå, Philip Broberg, Skellefteå och Samuel Fagemo i Frölunda. Världsstjärnor i sin åldersgrupp. Och de ännu yngre Alexander Holtz i Djurgården och Lucas Raymond i Frölunda, som är topprankade inför nästa sommars NHLdraft.
Jag kan knappt bärga mig inför vintern och så har jag inte känt på många år.
Det verkar som de extra tv-miljonerna har gjort en hel del inför den här säsongen.
Det här är första gången på länge som SHL står på plus när jag går igenom vad som kommit och vad som gått.
Jag kan inte ens påminna mig när det hände senast.
Rögle kan bli stora sensationen
NHL norpar fortfarande varenda svensk talang de kan komma över, men efter år av nästan ensidig utvandring verkar ut- och inkontot ha hamnat i någorlunda balans.
Det finns all anledning till hockeyfeber. Jag tror det kommer bli knallhårt i toppen, där Luleå ser ett par snäpp bättre ut än förra säsongen då de kom tvåa i grundserien på samma poäng som seriesegrarna Färjestad.
Uppstickaren Rögle varningsflaggade jag för redan i fjol.
Nu verkar de leva upp till förväntningarna och kan bli en av vinterns stora sensationer. Ett par snäpp bättre, när oerhört stabile Dennis Everberg kommit hem. Och de har även två av SHL:S mest intressanta yngre spelare i Nils Höglander och tysken Dominik Bokk.
Det kan bli en rolig vinter i Ängelholm. Men det känns som att massor av lag har höjt sig. Det är omöjligt att tippa – hur jag än vrider och vänder på det. Det gäller att ha dumstruten inom räckhåll.
Så svårt är det.
Frölunda vann i våras efter att ha hamnat trea i grundserien, men när det verkligen gällde gick laget inte att stoppa. Det handlar om tajming, att vara bäst när det gäller.
Hur mycket som är slump och smart planering låter jag vara osagt, men det här är vintern då fler lag än någonsin har chansen att bli svenska mästare.
Hoppas på 1996 i repris
Det är svårt att peka ut någon kandidat så här innan pucken släppts och när jag tvingas välja en favorit till Smguldet blir det för att jag måste.
Så jag säger Luleå. Efter en repris på den klassiska Sm-finalen mot Frölunda 1996. Det vore något det.