STRANDSATTA TILLSAMMANS
VID VÄTTERN FÅR STOCKHOLMSBRÖDERNA ÄNTLIGEN CHANSEN ATT SPELA HOCKEY IHOP
JÖNKÖPING. De växte upp i AIK, men har aldrig spelat tillsammans. Förrän nu.
Efter en säsong som slutade olyckligt för dem båda ska bröderna Sandberg till slut få spela ihop.
– Det har varit en dröm, och ett mål, att jag någon gång skulle få spela ihop med Christian, säger lillebror Filip.
Trafiken rullar tätt längs motorvägen, men sett åt andra hållet är utsikten fantastisk. Under en kort promenad längs Vätterns strand har Filip Sandberg redan försökt få storebror Christian att köpa idén om att införskaffa en båtplats kring Husqvarna. Ett av hans stora intressen är att fiska, och även om fiskarna inte är desamma som i Stockholms skärgård så är idén inte dum.
Vättern ligger vackert framför framför brödraduon, en utsikt som de får anledning att se många gånger under säsongen. Filip har redan varit på plats i Jönköping sedan ha fyllde 16 år, och har förutom 1,5 år i San Jose och AHL spelat för HV71 sedan dess.
I år får han sällskap av sju år äldre brorsan Christian. ”Mr AIK”, som har spelat för Solnaklubben i hela sitt liv och varit dess lagkapten de fyra senaste säsongerna, bestämde sig efter vårens missade kvalspel att det var dags för något nytt.
Att de tycker det ska bli kul går inte att ta miste på.
– Det har varit en dröm ändå sen jag var liten att få spela med Christian. Och att nu få göra det på den här nivån är otroligt, säger lillebror Filip.
Han är sju år yngre, en åldersskillnad som inte märks enormt i dag när de fyllt 25 och 31 (Christian blir 32 i oktober). Men som när de var yngre var desto tydligare.
– (skratt) Ja, jag fick ta mycket skit… Men vi har alltid spelat innebandy, fotboll och hockey mot varandra. Jag har alltid varit så mycket sämre än Christian, sju år är ganska mycket. Jag har lärt mig väldigt mycket på det. Men det har ju varit tufft för mig. Jag har blivit härdad, men man tar med sig saker. När det går tungt nu tänker jag att jag har haft det ännu tuffare när jag var liten.
Christian skrattar, jargongen är rå men hjärtlig.
– Nu får du mig att låta som något slags monster. Fast det är klart att ”Fille” haft det tufft, han var med mig och mina polare och det var på våra villkor. Men vi har alltid varit väldigt tajta, tyckt om att umgås och lira med varandra.
Lätt annars med den åldersskillnaden att man som storebror säger ”nej, du är för liten, du får inte vara med”?
– Jo, men det är alltid skönt att vinna också…
Aldrig spelat i samma lag
Trots alla spontanmatcher i barndomen har de aldrig spelat i samma lag. Och mötts ytterst sällan. Första gången var 2012/13, då lillebror Filip fick göra SHL-debut med HV71. Och det minns han som i går.
– Debut mot AIK och Christian… Det var första gången vi möttes på riktigt. Sen att jag gjorde ett mål och en assist i matchen gjorde inte det sämre.
Christian, du minns inte matchen med lika glada känslor förmodar jag?
– Jag gillar definitivt inte att förlora… Men samtidigt var det jäkligt kul att möta honom, så det var blandade känslor den kvällen.
Ännu mer blandade känslor var det i fjol för bröderna. Samtidigt som Christian Sandberg och AIK spelade en fantastisk hockey i toppen av allsvenskan tog Filip Sandbergs säsong akut slut redan i november. Smärta i buken efter en match tvingade honom att besöka sjukhus, där det snabbt konstaterades att hans ena njure inte fick blod som den skulle.
Hur finkänsliga var läkarna? ”Din njure håller på att dö”, eller lindade de in det mer?
– De sa väl krasst att de inte visste om jag någonsin skulle kunna spela hockey igen. Det tog man ganska hårt. Men samtidigt, jag älskar att tävla, och jag gav mig fan på att jag skulle komma tillbaka. Det har varit en lång resa och jag har fortfarande en bit kvar. Men jag känner att jag kommer närmare och närmare. Har det varit mer oroligt, med tanke på att det inte är en vanlig hockeyskada?
– Precis. Just det där, att ingen vet hur det kom till eller hur jag fick det. Det är lite oklart det där. Men det som varit har varit och jag försöker bara sikta framåt. Jag vill inte tänka på det för mycket, det blir lite lättare mentalt så också.
Operationen blev framgångsrik, och rehabiliteringen har gått bra, så bra att han var tillbaka till HV:s första träningsmatch i somras, och där blev målskytt (mot Frölunda). Men det har varit en tuff resa.
– Framför allt mentalt, att kunna handskas med såna här smällar. Nu känns det som att jag fått en andra chans, och jag ser verkligen fram emot den här säsongen.
”Jag ville smälta säsongen”
Samtidigt som Filip kämpade sig tillbaka sprang AIK på mina efter mina. Efter en fin grundserie slutade säsongen med kvalförlust mot både Oskarshamn och Leksand för Christian Sandberg.
– Slutet är grymt tungt. Det kändes inte bra efter det. Det tog ganska lång tid för mig att smälta säsongen. Om jag inte är helt ute och cyklar så var vi ganska överlägsna i den första matchen mot Leksand, men förlorade ändå med uddamålet. Sen var det ridå i den andra. Det var ju… nä, det var inte kul.
Bestämde du dig direkt där och då att det var slut i AIK för din del?
”NU FÅR DU MIG ATT LÅTA SOM NÅGOT SLAGS MONSTER. FAST DET ÄR KLART ATT ’FILLE’ HAFT DET TUFFT.”
– Nej, först ville jag smälta säsongen. Sen har jag haft mycket tid med familjen, en bra sommar, och så landade jag i det här. Det känns fantastiskt.
Han går nu från att vara ”Mr AIK”, lagkapten, given i varje match, given i varje viktigt byte. Till att vara en spelare som möjligen får kämpa för varje minuts speltid, långt från den stora roll han haft de senaste åren.
– Det är klart att jag haft den rollen jag haft under väldigt många år, men samtidigt ser jag det här som en väldig möjlighet för mig, att få lira i SHL, komma hit, träffa nya gubbar, se en ny organisation. Det är ett spännande äventyr. Det är klart att det spelade in att Filip redan var här, men samtidigt så är det fantastiskt att få ett erbjudande från HV71 också. En grym klubb med höga ambitioner, bara det var grymt.
Ni hade inte tackat nej till att spela i samma kedja förmodar jag?
– (Filip) Det hade varit kul, jäkligt roligt. Jag känner igen lite i Christians sätt att spela, vissa drag. Han är väl lite mer aggressiv än vad jag är. En skicklig spelare, det är bara att hålla klubban i isen, så…
– (Christian) Nu var du snäll. Men det är klart att det skulle vara grymt kul. Fast i slutändan ska vi vinna matcher, och det ska klickas och liras. Men det hade varit jäkligt kul om det klickade och blev bra med oss i samma kedja.