ETT MÅL & FÖR EVIGT EN LEKSANDSHJÄLTE
JALLAS ARENA, MORA, 5 APRIL 2019. MORA–LEKSAND I FEMTE & AVGÖRANDE MATCHEN I DIREKT KVALET TILL SHL 2019/2020. 3.08 IN I FÖRLÄNGNINGEN: 2–3, MÅLSKYTT: AUGUST BERG
August Berg visar upp sitt nya hem, en dalaröd kåk på Leksand Strand. Han har tydligen bytt adress inom stugbyn som varit hans hem sedan flytten till Dalarna, från Leksandsbyn till Björkbyn inte långt från Siljans gnistrande vatten.
August är bara 20 år men i ett avseende har han redan slutit cirkeln. Spjuvern som spelade huvudrollen i det senaste i raden av återtåg berättar om sin morfar, Fred Norling. Den i dag 79-årige mannen ägde tydligen en stuga här och den kom till användning när hans hockeytokiga barnbarn kom till bygden för att träna och se sitt favoritlag spela.
August Berg kommer inte ihåg vilket lag som stod för motståndet men redan som tolvåring slog han sig ner på läktaren i det som då hette Ejendals arena.
– Jag satt där med min halsduk och minns att det var bra tryck. Som yngre var jag här på hockeyskola och då bodde jag på Leksand Strand, precis som nu. Det känns som hemma, säger August, som är granne med många av sina lagkamrater.
Dialekten avslöjar att han kommer från Stockholmsområdet. Visst, han växte upp i Vallentuna och ishallen där blev tidigt ett andra hem. Redan som tvååring blev August ditsläpad av dagmamman Anne Landberg, mer känd som Annis.
– Alla barn som var hemma hos henne åkte skridskor en gång i veckan. I början kröp jag omkring på isen och tyckte förmodligen att det var mer kul att kolla på ismaskinerna. Sedan såg jag hockeykillarna träna efter oss och det såg ut att vara hur kul som helst.
Ingen spikrak väg till Leksand
Han gick i hockeyskola hos både Vallentuna Hockey och Ormsta HC och och spelade snart pojklagshockey för båda klubbarna. Parallellt med det tränade han, precis som storasyster Matilda och tvillingbrorsan Alfred, konståkning.
– Det har jag säkert haft nytta av men det var inte lika kul som hockey. Jag höll på med konståkning för skridskoåkningens skull och när vi skulle börja hoppa ville jag sluta. ”Okej”, sa pappa, och då blev det bara hockey. Jag har aldrig blivit tvingad till att göra grejer. Mina föräldrar har alltid sagt att jag ska göra det jag tycker är kul, berättar August Berg.
Han har alltid varit träningsvillig och det var ingen scout som upptäckte hans talang. Skrattande berättar han om Annis, dagmamman.
– ”När du blir NHL-proffs får du bjuda över mig, så att jag får komma och kolla”, sa hon när jag var liten. Det är fortfarande en dröm och vi får hoppas att det blir så. Det vore coolt att spela i världens bästa liga, säger August, som har samlat lockarna i en lila Florida Pantherskeps som han fått av sina kusiner i Miami.
Backlöftet har, om stjärnorna står rätt, bara mellanlandat i Leksand men resan hit var inte spikrak. Efter spel i Vallentuna gick han som 15-åring till SDE Hockey. Därefter väntade hockeygymnasiet i Gävle och spel i Brynäs juniorlag.
– Det stod mellan Brynäs och Leksand och då blev det Brynäs i två år. Morfar hade föredragit Leksand men mormor blev jätteglad, för hon är uppvuxen i Gävle och håller på Brynäs. Sedan, inför mitt tredje år på gymnasiet, började jag spela för AIK. Det var ett tufft år med mycket skador. Efter säsongen, inför mitt sista juniorår, ringde Mikael Karlberg och frågade om jag inte ville komma till Leksand. Då sa jag ja ganska snabbt, för han verkade ha en sådan energi och ville stötta mig. Jag visste att Leksand är bra på att utveckla spelare, ville ge det en chans och börja om på nytt efter alla skador, så jag flyttade hit och det blev ju bra, säger han.
LEKSAND. Med sitt första A-lagsmål sköt han Leksand till SHL.
Nu vill August Berg skapa nya lyckostunder för sin snart 80-årige morfar och alla andra fans.
– Folk kom fram och grät. Jag har inte fattat det än, säger den oväntade hjälten.
Belöningen: ett kontrakt & en bil
Visst blev det bra. Leksands gångna säsong var på många sätt ett helvete men den slutade i sjunde himlen. Det femte kvalmötet med ärkerivalen Mora gick till förlängning och det var då han slog till. August Berg, en för många okänd tonåring med fjunigt slutspelsskägg, fick en passning från klubbikonen Jesper Ollas och tryckte in pucken bakom målvakten Christian Engstrand.
Hemmafansen i Jalas arena blev knäpptysta medan det jublades högt i Leksandslägret. – Jag blev jättechockad och minns i princip ingenting efter själva målet. Jag har sett det på video i efterhand och trodde inte att det gick till så. Passningen från Ollas var grym men jag hade för mig att jag hade öppet mål. Sådant kommer jag inte ihåg och först såg jag inte pucken gå i mål. Det förstod jag först när jag såg (Jon) Knuts slänga sina grejer. Då fattade jag och blev helt pumpad av adrenalin, säger August Berg om sitt första A-lagsmål för Leksand.
Han blev inte utan belöning för att ha skjutit Leksand till SHL. Klubben presenterade ett tvåårigt rookiekontrakt som han gladeligen skrev på och under den följande natten lovade Leksands förre ordförande Nils-Erik Johansson en gratis leasingbil.
– När vi kom hem 01.30 på natten och firade med 2 000 leksingar sa Nils-Erik att jag skulle få en bil i ett år. ”Men jag har ju inget körkort”, sa jag till honom. ”Då får du ta det, för bilen väntar.” Nu försöker jag lösa det och grabbarna i laget är på mig jämt: ”Berg, har du tagit körkort än?” När jag ska köra upp får jag hålla hemligt så att de inte åker framför, bromsar och förstör för mig. Fast i Leksands behövs egentligen ingen bil. Här är det nära till allt, även till dem som bor i centrum.
Har du insett hur mycket det där målet betydde för så många?
– Nej, men jag började förstå på festen vi hade i ishallen dagen efter. Det var så många glada personer där och folk kom fram och grät. Jag hade inte gjort mål i A-laget tidigare och varje gång jag sköt kände jag: Ah, pucken går väl inte in den här gången heller. Jag hade haft några stolpträffar och när jag förstod, yes, jag gjorde mål och vi vann... Det är klart att jag blev chockad.
”NÄR JAG FÖRSTOD, YES, JAG GJORDE MÅL OCH VI VANN… DET ÄR KLART ATT JAG BLEV CHOCKAD”
Tobias Forsberg blev under säsongen allvarligt skadad och dömdes till ett liv i rullstol. Hur påverkades ni av det tragiska som drabbade honom?
– Alla tycker om ”Tobbe” och tänkte på honom varje dag. Vi insåg att det kan hända vem som helst och blev mer rädda om varandra. Vi slöt oss samman, kämpade för ”Tobbe” och gick upp samma dag som han fyllde år. Fan, vad kul att vi kunde göra det för honom.
Hur var det att komma utifrån och få uppleva rivaliteten med Mora?
– När det var klart att vi skulle möta dem, efter AIKmatchen, började snacket och det var en speciell känsla att spela de matcherna. Varför gillar inte AIK:are och djurgårdare varandra? Det är samma sak här, men jag skulle vilja säga att rivaliteten är ännu starkare mellan Leksand och Mora. Man förstår varför de ogillar varandra. Familjer har bott här så länge man kan minnas och så möts de... Det är klart att det blir hets. Känslorna kändes på planen men jag älskar när det blir lite hett, som när Morakillarna höll på med oss juniorer. Då kom de äldre killarna i laget: ”Snacka med mig i stället för någon jävla junior.” Det var kul att bli uppbackad. Det var en situation när en Moraspelare ”trashade” mig men så fort Jesper Ollas kom i närheten blev han tyst. Det är pondus.
Fick du ta mycket skit som junior?
– Ja, men det är bara kul. Vi juniorer är ganska uppstudsiga nu för tiden och jag tycker det är kul att gruffas lite. Då blir motståndarna ännu argare – och jag blir ännu gladare. Jag är inte så bra på att slåss och tycker inte om det men det är sällan det blir slagsmål. Man ”kramar” varandra lite och det gör inte ont.
Är Roger Melin rätt man att leda Leksand i SHL?
– Ja, det tror jag. Roger är jättebra. Han kom in när det verkligen var kris och tog oss upp. Jag är fortfarande rätt ung men har haft ganska många olika tränare. Någon har skrikit jättemycket. Ja, när jag var yngre hade jag tränare som skällde så att jag nästan börjat gråta. Andra är lugna och säger knappt något.
Vad gör Roger till en bra tränare?
– Han sprider ett lugn och det syns att han tycker hockey är kul. Inget annat ska spela någon roll och det tycker jag är jättebra. Jag hade aldrig spelat ett kval tidigare. Många kan bli spända i sådana lägen men jag blev lugn av honom och de äldre spelarna i laget, Jesper Ollas, Jon Knuts och Martin Karlsson, kaptenen. När man kollade på dem blev man lugn i omklädningsrummet. ”Okej, det är bara att köra.”
Klubben har gjort en rad prestigevärvningar med Johan Fransson i spetsen. Är det slut på jojo-åkandet?
– Absolut. Det är kul att se hur sådana stjärnor tränar. De blir förebilder för oss yngre. Kämpar vi som ett lag i varje match, som i slutet av förra säsongen, kan det ta oss långt. Jag har aldrig spelat i SHL tidigare, så det här ska bli kul, säger August Berg.