ANTON RÖDIN: ”NÄSTAN HELA MITT LIV HAR PÅ ETT ELLER ANNAT SÄTT GÅTT GENOM BRYNÄS”
Efter en iskall transfermarknad för ett år sedan har det inför den här säsongen snudd på exploderat med hemvändare till SHL. Anton Rödin är givetvis ett av de hetare namnen. När han presenterades med ett femårskontrakt jublades det högt i Brynäsleden
Nyinköpt hus, nyfödd dotter, och ett femårskontrakt. Är ni hemma för att stanna?
– Ja, men det tycker jag faktiskt att det känns som. Det var många olika saker som spelade in och till slut vägde över. Jag kunde ha tänkt mig att stanna i Schweiz, men jag hade ingen jättebra säsong och då var det inte aktuellt att bara traska runt där. Jag ville fortfarande vara på ett bra ställe och att allt skulle falla på plats när vi skulle få barn. Familjesituationen var en stor faktor, säger Anton Rödin.
I somras föddes dottern Noomi och familjen Rödin har nyligen flyttat in i det nyinköpta huset i centrala Gävle.
Hur är det att vara pappa?
– Fantastiskt, det är det bästa man har gjort. Hittills har hon dessutom sovit hur bra som helst och det är bara glada miner hemma.
Vad betyder Gävle och Brynäs för dig?
– Det här är hemma. Jag satt faktiskt och pratade om det med en polare för ett tag sedan. Nästan hela mitt liv har på ett eller annat sätt gått genom Brynäs. Klubben har varit som en extra familj. Jag har haft mina föräldrar som har uppfostrat mig, men jag har också växt upp och blivit uppfostrad innanför de här väggarna. Det har satt väldigt stor prägel på hur jag är i dag, säger Rödin när vi träffas i Gavlerinken.
Hur är det att vara hockeyspelare i Gävle?
– Väldigt bra, tycker jag i alla fall. Folk bryr sig. Klart att de förväntar sig resultat, det är en ganska stor klubb med alla SM-guld och så. Folk är krävande, men det är som det ska vara. Vore väldigt tråkigt om det var på något annat sätt, att alla var nöjda även om vi inte går till slutspel. Det har vi kanske inte lyckats med på slutet så det är dags att ändra på det. Nej, jag älskar att spela här, säger Anton Rödin.
Senast han var i Brynäs (2015/16) var han nyutnämnd lagkapten och utsågs till ligans mest värdefulla spelare. Rödin formligen sprutade in poäng. Fram till en olycklig träning i januari 2016.
Missade SM-guldet svider
Att göra en intervju med Anton Rödin utan att komma in på det skadehelvete som under nästan tre år förföljde den skridskostarka forwarden är i princip omöjligt. Allt började med en olycklig situation där en lagkamrats skridskoskena skar av en sena ovanför knäskålen.
Vi måste gå tillbaka fem år (2014/15) för att hitta senast du spelade en hel säsong. Hur har det påverkat dig?
– Svårt att säga. Förra året spelade jag nästan en hel säsong. Jag kom bara in lite sent till Davos (i oktober), men var inte skadad. Jag har alltid tyckt att så fort jag ställt mig på isen har jag spelat bra, så skadeavbrotten har inte hämmat mig. Det var bara i början, när knäet inte var läkt och jag fick operera mig igen, men även då tycker jag att det kändes bra. Allt det andra satt kvar ändå. Jag tycker inte att jag på något sätt har tagit steg tillbaka. Jag har fått träna året om i två år och bara byggt upp mig mer.
Hur tufft har det varit rent mentalt?
– Klart det har varit tufft. Jobbigast är när du inte vet vad som ska ske. När inte knäet blev bra och vi inte visste om det skulle opereras eller inte, då var det jobbigast. Den där ovissheten. Det var nya bud varje dag. Ena dagen kändes knäet bra, nästa dag kändes det skit. När de väl bestämde sig för operation var det lugnt. Då kändes det bra.
Tajmingen på knäskadan var sämsta tänkbara. Du var i ditt livs form och skulle få en rejäl chans av Vancouver.
– Folk frågar mig om det där rätt ofta, men det finns nästan ingen bra tajming för sånt. Är du ung är det draft och du ska slå dig in i laget. Är du gammal är det kanske slutet av karriären. Det spelar igen roll när det händer, det är aldrig bra tajming.
Tre NHL-försök, gnager det i bakhuvudet att det inte blev någon karriär där?
– Jag är inte riktigt en sådan person som tänker ”OM”. Det blir bara fel. Klart det är tråkigt på ett sätt, samtidig är jag sjukt glad att ha fått göra allt jag gjort. Jag har ändå spelat matcher i NHL, varit i Schweiz, som var en jätteupplevelse. Nu får jag vara här, i staden och laget jag älskar, och dessutom vara lagkapten. Jag har gjort mycket ändå trots att man kanske hade större drömmar.
Du missade både SM-guldet 2012 och SMfinalen 2017, hur stor tagg är det?
– Klart det svider, men samtidigt inte. Jag är glad att de vann 2012 och och sur när de inte vann 2017. Men visst hade jag gärna varit med båda gångerna, så litegrann svider det. Nu är jag bara 28 år så det finns fortfarande tid att nå dit igen.
Är det en stark drivkraft att lyckas med Brynäs?
– Klart jag driver för att vinna, det vill alla göra. Man vill vinna varje match, vinna SMguld. Det är det man vill. För att vi ska nå dit måste jag spela min bästa hockey, jag precis som många andra. Men det går inte att bara tänka SM-guld. Varje individ måste gå till sig själv, att vara där och prestera varje dag, Jag ska se till att jag är redo. Går det bra för mig går det förmodligen lite bättre för laget. Om alla tänker så är vi en bit på väg.
Tre år av skadehelvete och brustna drömmar.
Men nu är Anton Rödin, 28, tillbaka där han har spelat sin absolut bästa hockey under karriären.
– Att få vara här – i staden och laget jag älskar – dessutom som lagkapten betyder väldigt mycket för mig, säger Brynäs tyngsta värvning.