”JAG FÅR GRABBARNA ATT MÅ BRA”
BENNY BOQVIST: ”RÄCKER ATT GLÖMMA EN SAK FÖR ATT DET SKA BLI KATASTROF”
OSKARSHAMN. IKO är nykomlingar i SHL och lagets störste stjärna behöver väl ingen närmare presentation.
– Zigge, zagge, zigge, zagge, hej, hej, hej.
Minnet blir grumligt, matcher och situationer flyter ihop, och när man ska plocka fram ett tydligt minne från förra säsongens kvaldramatik blir det inte en särskild tackling eller ett speciellt mål – utan ett enda stort vrål.
Bilderna på när Oskarshamns voluminöse materialförvaltare rusar mot klacken i bar överkropp efter den sjunde och avgörande matchen mot Timrå har etsat sig fast.
– Det spårade ur lite där ja, säger Benny Boqvist.
Snacka om genombrott.
– Ja men satan. Jag har gjort det tidigare men det har ju aldrig uppmärksammats på det viset. Helt galet, det kändes som att alla såg det.
– Det var många av mina gamla kompisar och lärare som hörde av sig. Och visst kändes det lite som en revansch, det gjorde det.
Benny Boqvist kommer från en liten by utanför en liten stad, och uppväxten i Långaryd utanför Gislaved i Jönköpings län minns han med blandade känslor.
– Jag bodde med min mamma, hon är verkligen ”top-notch” och vi klarade oss bra själva. Men skolan var ingen höjdare, jag var inte intresserad och jag visste tidigt att jag skulle bli materialare. Men lärarna… det var godnatt.
Godnatt?
– Det var gnälligt, jag fick höra att det skulle aldrig gå. De andra ungarna skulle bli advokater och fotbollsproffs och sån skit. De jobbar väl på fabriken idag.
Efter många se-och-lära-år i Gislaved fick han jobb i Leksand, efter ytterligare ett par år i Dalarna drog han vidare till österrikiska Klagenfurt innan han 2017 fick jobb i Oskarshamn.
– Jag såg att de sökte ny ”matris”, hörde av mig och fick komma på intervju. Den 20 juli ringde Per Kenttä och sa ”du får jobbet, kom i morgon”. Det var bara att packa väskorna och dra.
Vad är det som är så roligt med det här jobbet?
– Att vara en del av laget. Känna att vi, jag och min kollega Philip Törmänen, fyller en viktig funktion. Att se till så att killarna kan göra det som krävs på isen. De ska inte behöva tänka på något annat än att prestera, jag ska se till att de har det mysigt.
Vilka är dina styrkor som ”matris”?
– Det är nog det, att jag är bra med killarna, en social skit som gillar att prata. Jag får grabbarna att må bra, säger Benny och visar upp sitt lilla pentry där han varje morgon brygger ”fyra pannor” kaffe så att spelarna ska få ett trevligt välkomnande när de kommer till hallen.
– Och det gäller att vara händig, eller att vilja vara händig, vilja lära sig nya saker. Det jag kan ångra från skolåren var väl att jag inte tog syslöjden mer seriöst. Nu syr jag för hand, maskinen hatar jag.
Håkan Åhlund har sagt att ditt kontor är lite som frisörsalongen, att hos dig kan killarna sätta sig och prata av sig.
– Så är det, och det som sägs här inne stannar här inne. Om de snackar skit alltså. Är det någon som mår dåligt får jag förstås föra det vidare. Sedan finns det vissa som inte säger ett knyst. Tråkiga människor.
På tal om knyst.
– Den där ramsan tror jag faktiskt att jag ger fan i nu. På något vis känns det gjort, hela Sverige vet om det.
Zigge, zagge, zigge…
– Kanske. Om vi slår Leksand.