HÅKAN LJUNG: ”ATT SPOLA ISEN HÖJER INTE PULSEN”
Han har kört ismaskinen sedan 1981.
Men känner inte ens igen hälften av Brynässpelarna.
– De går in på ena sidan av hallen. Vi på den andra, säger Håkan Ljung, 62.
Det finns olika sätt att få jobb. Håkan Ljung gick på cirkus.
– Där träffade jag min gamle hockeytränare som frågade om jag hade något jobb. När jag sa ”nej”, så sa han till mig att ringa dagen därpå. Och sedan dess är jag här.
”Här” är i Gavlerinken arena, där Ljung är en av fyra ismaskinister som går på skift, plus ytterligare två som jobbar dagtid. Ett omväxlande jobb, som inte blivit långtråkigt ens efter 38 år i branschen.
Känner du fortfarande att du lär dig nya saker?
– Ja, absolut. Det händer då och då att det dyker upp nya saker ”Oj, kan man göra sådär!?”. Sen bytte vi maskiner för två år sedan också, så då blev det en hel del nytt.
Han jobbar mycket kvällar, kör maskinen under Brynäs hemmamatcher i SHL. Sin egen hockeykarriär höll han igång tills han fyllde 41, då fick 20 år som division 3-spelare räcka.
Hur ser en normal dag ut för dig?
– Det är mycket spola is förstås. Men sen också städning i hallen, och omklädningsrummen ska städas också. Så det är inte bara att köra runt med ismaskinen. Men det är skönt att kunna hålla sig kvar inom idrotten, omklädningsrummet känns som hemma för mig.
När har du varit mest nervös, inför dina egna matcher eller när du ska ut och spola isen inför en fullsatt SHL-arena?
– Nej, att spola isen höjer inte pulsen på mig ett dugg. Det är väl om det skulle bli något fel på maskinen. Men oftast kan man ju köra av den i alla fall.
Du har aldrig fått ett akut motorstopp?
– Nej, man känner ju att ”nu går maskinen inget bra, nu måste jag bryta”. Fast det händer inte ofta det heller.
Har du kört samma sorts runda i alla år, eller kan du byta och plötsligt börja med den andra sidan av isen?
– Faktiskt så kör jag på ett sätt i A-hallen och på ett annat sätt i B-hallen. Det har lite att göra med var i hallen man kör in. I B-hallen börjar jag med två yttervarv innan jag går inåt. A-hallen är lite annorlunda, där börjar jag med 1,5 varv ytterst, och sen inåt.
Har ismaskinerna förändrats mycket under din karriär?
– Vi fick ju nya för två år sedan, annars händer det inte mycket. Men det är ett nytt märke vi har nu, de är väldigt smidiga.
Men trots alla år i hallen så är han inte nära bekant med Brynässpelarna.
– Nej, jag känner inte igen många av dem. Vi går in på ena sidan av hallen, de på den andra. Det är de killarna som varit där sen juniortiden, som spelat där i många år, som jag känner igen. Men över hälften av spelarna skulle jag inte känna igen om jag mötte dem. Jag jobbar mest på kvällarna, de tränar klockan elva. Så det är inte så konstigt.
Men du känner dig som en hockeysupporter?
– Ja, absolut. Jag gillar hockey i alla dess former, oavsett om det är ungdomshockey eller NHL. Jag har varit över och sett 14-15 NHLmatcher, även om den första jag såg var för 30 år sedan. Men jag hann se Gretzky i två matcher i alla fall. Vilken kille, som 37-åring gjorde han åtta poäng på de två matcherna. Det är bra…