Jamis dikter måste vara real

Jami Faltin, 16. En av ortens bästa poeter. I förra veckan skrev han historia inför 300 personer i högskolans aula. Han läste två dikter, de första han någonsin skrivit.

– För två månader sedan kunde jag inte fatta att jag skulle stå på scen i högskolans aula och läsa mina dikter. Du vet, på andra sidan gatan man annars inte touchar.

Hälsovägen delar Flemingsberg i två: ena sidan miljonprogram, andra sidan högskolor och forskning. I söndags gick Jami över gatan och läste upp raderna han filat på.

– Min första dikt handlar om oss romer och vår historia.

”Europas mest hatade och utsatta folkgrupp. Romer! De första som kom upp”.

Jami tar oss med på en resa från norra Indien på 1000-talet till de färgglada gårdarna på Terapivägen.

– Vi har blivit förföljda, diskriminerade, hatade, trakasserade. Jag berättade om den mörka sidan, som alla inte vet om. Jag tror inte någon gjort den grejen på en poesiscen som denna.

Lång historia av rasism

Det finns många olika romska grupper som bär på lång historia av förtryck och rasism.

– Romer blev tvångssteriliserades in på 1900-talet, vet du. Idag finns vi i register. Man pratar illa om oss som grupp. Pratar man om romer, pratar man ofta om alla. Kopplar du?

Jami fortsätter att läser några rader ur mobilen.

– Och ni mina mörka bröder o systrar. Vet att ni från andra sidan konti- nenten lyssnar. Att ni vet hur det känns att inte riktigt vara fri. Ni har ju också levt i många år av slaveri.

Delar med sig av sina liv

Ortens bästa poet är en tävling i Poetry slam. En form av estradpoesi. Av förorten, för förorten. Varje poet på scen bär på varsin ryggsäck med erfarenheter.

– Först skrev jag direkt till romer. Sen tänkte jag taktiskt. Få folk att relatera. Och publiken fattade grejen. Det var en grym känsla, säger Jami och ler.

Jamis andra dikt heter ”Små grabbar” och handlar om att växa upp i Flemingsberg.

– Jag tänkte inte så mycket när jag skrev den. Det är så med poesi, det kommer rakt från hjärtat. Du lägger känsla i orden. Det funkar inte att skryta som när du rappar. Det måste vara real.

Dikten touchar glappet mellan verk- ligheten och den falska glamouren man köper som ung.

– Få snackar om konsekvenserna. Att många dör eller råkar illa ut på vägen.

Gucci och Louis Vuitton

Statussymboler. Kompisar som jagar italienska designerkläder.

– Flashigare kläder, mer status. Många ser det så här: har du inte märkeskläder du är inte grabb. Jag vet såna som dör för de där kläderna. Det är sjukt ändå.

Jami plockar upp mobilen och läser två rader: ”Två människor. Den ena är rik, den andra är fattig. Men den fattiga är rik, den rika är fattig”.

– Fattar du? Jag har alltid känt mig rik. Vi har alltid mycket kärlek i familjen.

Att växa upp som ung finsk rom i orten...

– Har du kommit från bröllop? Den där kommentaren har jag hört så månat gånger. Folk f örsöker t r ycka ner dig. Med tiden man har vant sig.

Svarar stolt

Jami svarar alltid med stolthet.

– Jag är finsk rom. Vi har valt att sätta på oss de här kläderna. Vi har valt att ta det steget, att inte bära samma kläder som alla andra. För att sticka ut. Den grejer är tuff.

Kompisarna har fattat.

– Och efter den här poesitävlingen, jag tror hela söderort har fattat.

Du lägger känsla i orden. Det funkar inte att skryta som när du rappar. Det måste vara real.

ANDRA SIDAN GATAN. ”Jag vet inte så mycket om andra sidan. Man ser inte folk från Flempan där. När vi var yngre hängde vi i sjukhuset när gården var stängd. Jag tror man är lite bitter. Det känns som att man satsat mer på dem än på oss”.

REPRESENTERAR ORTEN. Den 2-3 december står Jami och de andra finalisterna på scen i ungdomens hus i Rinkeby.

KÄNNER SIG TAGGAD. ”Det är stort för mig. Men jag är laddad inför finalen i Rinkeby. Nu ska jag bara skriva, skriva skriva”.