Jan Jönsson (L): Pojkars värderingar är problemet
”Tydligare struktur behövs”
De flesta gängkriminella pojkar har gått både i förskola och skola i Sverige. Varför har det ändå gått snett? Jan Jönsson, Bredängsbo och L-politiker i Stockholm, har ett förslag.
STOCKHOLM
– Den främsta riskmarkören för att bli gängkriminell är att vara pojke, säger Jan Jönsson, oppositionsborgarråd i Stockholm med en lång bakgrund som speciallärare och skolrektor.
Mest överrepresenterade är pojkar som är uppväxta i Sverige med utlandsfödda föräldrar och som har gått i svensk förskola och skola, framhåller han.
Jan Jönssons poäng att det svenska samhället inte har tagit de här pojkarnas värderingar och problembeteenden på tillräckligt stort allvar.
Vad är problemet?
– Dels vet vi risken för att utsättas för våld i hemmet är större om man har utlandsfödda föräldrar, vilket kan göra att man själv utvecklar våldsamma mönster.
Barnuppfostran krockar
Men det finns också något särskilt som händer i kontakten med den svenska skolan och förskolan, menar Jan Jönsson.
– Det blir en avsevärd krock i hur personalen hanterar gränsdragningar och konflikter jämfört med vad man fått med sig hemifrån. Om barnen inte är mottagliga för den här mer diskuterande formen av barnuppfostran kan gränsöverskridandet förvärras.
Vad är lösningen på det?
– Det finns bra föräldrautbildningar idag, där man lär ut uppfostringsmetoder där man inte får slå. Det kan vara därför som barnen som kommit hit efter 2015-2016 inte är lika inblandade i kriminalitet.
– Det kan också behövas en tydligare struktur i skolor med barn vuxit upp med ett strängt regelverk hemma, eller utan tillräckliga regler.
Ytterligare en faktor som Jan Jönsson noterat som rektor i Norsborg är den destruktiva machokultur som märks tidigt hos barnen.
Det blir en avsevärd krock jämfört med vad man fått med sig hemifrån.
Försvara sin familj
– Redan i årskurs ett hade barnen väldigt klart för sig att tjejer ska vara fina, snälla och hjälpa till hemma. Medan pojkar gärna får vara bråkiga, de ska kunna försvara sig själva, sin familj och sina systrar.
Känner du dig hoppfull att man kan lösa det här?
– Inte i nuläget. Men på sikt. Medvetenheten har aldrig varit så hög som nu om att man måste jobba förebyggande.