Nu börjar kolonilotterna vakna till liv
Kolonister på Skärholmens koloniområde röjer och bygger staket
Trots att det är gråkallt och en tid tills man kan börja odla så är Stefan Järpenberg ute och jobbar på sin koloni.
– Det här är min oas, säger han.
Ett vindspel klingar sakta i vinden. Förutom fågelkvitter och småpratet mellan Stefan Järpenberg och hans svärmor är det det enda som hörs på Skärholmens koloniområde. Kanske är det kylan men idag är de de enda på plats.
Även om det är lite tidigt för mycket av odlingen så finns det annat att göra. Stefan Järpenberg drar ut måttbandet. En och en halv meter, så högt ska det nya staketet runt hans koloni bli.
– Jag vill skydda min kolonilott mot rådjur så att de inte äter upp allt. I somras när jag kom hit tidigt på morgnarna så brukade de ligga här i rabatterna och äta upp ärtorna.
Förodlar hemma
Han plockar också bort skärp, tar bort gamla rötter och vänder jorden så att den ska bli mer näringsrik när den fylls av syre. Vid kanten på tomten har blad till tulpaner och prästkragar börjat sticka upp. Det är ännu för kallt att odla utomhus, men hemma i Vårberg har han börjat förodla både tomater och gurka. I maj när det blir varmare ska han plantera dem i växthuset på kolonin.
Här odlar han även potatis, lök, vitlök, morötter och rödbetor. Och här finns också ett äppelträd och flera bärbuskar.
– Det är härligt att vara i naturen och det känns fint att få sätta ett frö i jorden och se hur det växer upp till något nytt under hösten.
Stefan Järpenberg är präst i grekisk-ortodoxa kyrkan och jobbade tills helt nyligen med att köra kranbil. Kolonilotten som han haft sedan 2006 är hans avkoppling i vardagen.
– Det här är mitt liv, det är väldigt skönt att komma ner hit och vila upp mig och rensa tankarna. Jag älskar att vara här, säger han.
Det här är mitt liv. Jag älskar att vara här.