Så kan föräldrar hindra gängrekrytering
Att föräldrar är motiverade att ta emot samhällets hjälp är avgörande för att hindra rekrytering till gängkriminalitet. Socialförvaltningen har granskat 23 fall
– Det finns myter om att socialtjänsten inte gör någonting. Men i nästan samtliga fall har det funnits en väldigt god kännedom och erbjudits många och kraftfulla insatser, säger Shahira Megahid, utredare på Stockholms socialförvaltning.
Hon har analyserat 23 fall från åren 2019–2022, där unga har utsatts för grovt våld i gängmiljö. Framförallt har det handlat om skjutningar, i åtta fall med dödlig utgång.
– Det som brister är ofta motivationen. Det vi behöver prata om är hur man skapar förutsättningar för familjerna att tillgodogöra sig insatserna, säger Shahira Megahid.
Om undersökningen hade gjorts idag hade även andra barn funnits med, utan samma historik hos socialtjänsten och med fler skyddsfaktorer hemifrån.
Lång rad orosanmälningar
Men brottsoffren i den här studien är i många fall uppvuxna med våld i hemmet, ofta med en ensam vårdnadshavare som själv lider av psykisk ohälsa. De flesta har varit föremål för en rad orosanmälningar: misshandel, narkotikabrott, umgänge med kriminella, vapenbrott, personrån och utåtagerande beteende i hemmet.
– Men i många fall delar inte vårdnadshavaren socialtjänstens oro. Redan där finns ett problem, säger Shahira Megahid.
Det kan vara många faktorer som står i vägen, som språksvårigheter, arbetslöshet, misstro mot myndigheter och bristande förståelse för vad åtgärden skulle kunna leda till.
– Vi behöver ägna mer tid åt att bygga relation till vårdnadshavarna. Det är otroligt viktigt, att skapa ett förtroende för myndighetssverige, säger Shahira Megahid.
I Hässelby/Vällingby jobbar en särskild grupp inom socialtjänsten – SIG Anhörigstöd – med att hjälpa anhöriga att navigera när barnen är på väg in i en kriminell livsstil.
– Föräldrar vill oftast vara en skyddsfaktor för sina barn. Vårt stöd kan motivera dem att ta till sig insatserna på ett annat sätt, säger Alejandra Chacin, samordnare för verksamheten.
Många föräldrar skäms och känner sig dömda, berättar hon. Att möta andra i samma situation kan göra stor skillnad.
– De märker att de har något gemensamt, skuldkänslorna och oron som de trodde att de var ensamma om. Här behöver de inte förklara sig, säger Alejandra Chacin.