Efter tre mord på kort tid är grannarna alltid på sin vakt
”Man pratar med sina barn om vad de ska akta sig för”
Skjutningarna i Skärholmen har satt djupa spår i lokalsamhället. Det som ska vara ens hem, gård och trygghet känns inte längre säkert. Mamman Jenny Jansson vittnar om en tillvaro där man ständigt är på sin vakt.
Ljusen fladdrar i vinden, på marken ligger buketter av rosor. Runt om dem står anhöriga och sörjer, en av dem skakar. Strax efter klockan 18 den 10 april var Mikael, 39, på väg till simhallen i Skärholmen med sin 12-årige son när han sköts ihjäl i gångtunneln intill efter att han sagt ifrån till ett gäng som bett sig stökigt.
Jenny Jansson bor med sin tonårige son bara en bit därifrån.
– Han blev jätterädd när han hörde vad som hänt, så han fick ventilera det. Nu försöker jag lugna honom och gå igenom säkerhetsåtgärder.
Ännu närmare deras hem skadades en 25-årig man i en skjutning utanför en förskola knappt en månad tidigare. Och precis innan det sköts två män ihjäl i Skärholmen och Bredäng. Skjutningarna påverkar ständigt deras vardag.
– Man försöker skydda sina nära och kära. Man håller koll på vilka som går in i porten och pratar med sina barn om vad de ska akta sig för, säger Jenny Jansson.
”Som en gangsterfilm”
Hon för ständiga samtal med sin son om hur han ska tänka. Att inte gå ut efter vissa tider och framförallt inte gå ensam. Att han ska vara försiktig, inte gå nära gäng eller ha med gäng att göra.
– Han ska försöka vara osynlig, man vet inte vad som retar upp dem. Han ska också se till att mobilen ständigt är laddad ifall han behöver ringa polisen.
Hon säger att hon ständigt är på sin vakt när hon är ute.
– Jag har öron stora som en elefants och ögonen med mig.
Likadant är det för hennes mamma Ing-Marie Verkentoft.
– Jag kollar alltid runtomkring mig vad som händer när jag går och handlar. Det här är svårt att ta in. Det är som en gangsterfilm.
Atefe Zeinadini är på väg med sin mamma Kobra Mirzaei till sfi. Ingen av dem vill vara med på bild.
– Vi är alltid rädda och går inte ut på kvällarna. Och när vi går ut på dagtid så går vi alltid tillsammans, säger Atefe Zeinadini.
Gångtunneln där mordet begicks är en vanlig väg för dem som ska till och från tunnelbanan, mataffären, skolor, simhallen, frisörer, kulturhuset och restauranger. Barn och vuxna passerar i en strid ström förbi den sörjande familjen. ”Det var här mordet skedde”, säger ett barn till sina kompisar när de går förbi.
Han ska försöka vara osynlig, man vet inte vad som retar upp dem.
Behövs fler vuxna ute
Efter mordet i tunneln har Skärholmens stadsdelsförvaltningen haft extra beredskap med krisstöd, hållt fritidsgårdarna öppna för dem som vill prata, samt fler fältassistenter och mobila ordningsvakter, enligt Lisa Kinnari, stadsdelsdirektör i Skärholmen.
Det brutala våldet påverkar
och inskränker många Skärholmsbor och oron finns ju kvar även efter den akuta insatsen. Hur ska ni jobba mot lokalsamhället på sikt?
– Vi jobbar med platssamverkan med företag och föreningar med att aktivera områden och att det blir fler trygga vuxna ute i alla stadsdelsområden, säger Lisa Kinnari.
Ni har ju redan arbetat med platssamverkan, behöver ni bredda och utöka det?
– Inför det här året var Sätra vårt fokus. Där har vi förstärkt insatser, men vi behöver titta på om vi behöver mer aktivering i Skärholmen.
Är det något du vill säga till Skärholmsborna?
– Självklart är det befogat att känna en oro efter en sådan här händelse. Men man får försöka att inte låta den stoppa en från att vara delaktig i samhället. Vi måste hjälpas åt och inte ge vika för onda krafter.