Mammorna födde en vilja till förändring

Något hände i måndags. Något nytt, något som ingjuter hopp. Det kändes i luften i den fullsatta aulan på Röda korset i Skärholmen. Föräldrar från Fittja, Vårby och Skärholmen, aktivister, journalister, politiker, tonårskillar.

Alla hade samlats för att lyssna på mammorna ur Alexandra Pascalidous nya bok berätta om hur det är att vara just mamma i orten.

Tårarna och sorgen över skjutna söner, bröder och vänner förde oss samman. Två av kvinnorna berättade om dagen de förlorade sina barn. Luften vibrerade.

När unga människor skjuts till döds är det lätt att tappa hoppet. Eller att peka finger. Polisen gör inte sitt jobb, socialtjänsten vet inte vad de gör, var är föräldrarna? Det var inte det som hände nu.

Erfarenheter och argument stöttes och blöttes och sorgen vändes till kamp. För att stoppa våldet måste gamla stridslinjer lösas upp och nya samarbeten inledas.

När tonårskillarna, mammorna och politikerna gick ut ur salen gjorde de det med en vilja att översätta sina gemensamma erfarenheter till aktion. En namnlista fylldes till bredden. Ett nytt brett initiativ mot våldet var skapat.

Läs hela referatet på nästa uppslag.