Vad gjorde mina släktingar i motståndsrörelsen?
FRÅGA Jag har i mitt släktträd en ingift morbror Heinrich (Heini) Dumke, född den 16 mars 1907. Han kom till Norge som tysk soldat i slutet av andra världskriget. I samband med det träffade han min moster Margit Kristiansdatter Haug. Hon var på något sätt delaktig i motståndsrörelsen, vilket ledde till att Heini deserterade i slutet av kriget och hjälpte motståndsrörelsen. Hur får jag reda på mer om vad de gjorde?
SVAR Det är en spännande fråga som leder in i Norges historia under den tyska ockupationen. Paret Heini och Margit ska också ha varit fängslade på Grini, det tyska koncentrationslägret utanför Oslo och fritagits av motståndsrörelsen vid krigsslutet.
Hela historien utspelar sig i en gråzon där man var ytterst försiktig med att nämna namn på papper, så att uppgifterna inte skulle hamna i fel händer. Men det finns en del möjliga öppningar. Mycket förstördes självfallet i samband med krigsslutet, men långtifrån alla handlingar.
Heinrich Dumkes desertering noterades självfallet av de tyska militära myndigheterna. Frågan är bara från vilket förband och vilken ort han deserterade? Rester av arkiven efter flera tyska militära domstolar, från olika förband, finns bevarade i det norska riksarkivet utanför Oslo (www.riksarkivet.no). Här finns också arkiven från det tyska polispresidiet på Møllergata i Oslo, liksom spridda rester av en del tyska förbandsarkiv. Även fånglistor från koncentrationslägret Grini förvaras här, men de är
Heini Dumke och Margit Kristiansdatter Haug.
delvis svåråtkomliga av sekretesskäl.
I det tyska riksarkivet, Bundesarchiv i Koblenz, samt dess särskilda Militärarchiv i Freiburg (båda: www.bundesarchiv. de) finns också rester av liknande arkiv från ockupationsstyrkorna i Norge.
Man kan också försöka spåra honom så att säga från andra sidan, via arkiven på Norges Hjemmefrontmuseum i Oslo. Här finns både handlingar från motståndsrörelsens olika avdelningar, och en rad viktiga privatarkiv som belyser den underjordiska verksamheten. Frågeställaren nämner att Dumke och Haug var inblandade i flera attentat mot tyska anläggningar mot slutet av kriget, och de händelserna borde gå att spåra med hjälp av Hjemmefronts-museet. En bra introduktion till motståndsrörelsen är Ivar Kraglund/arnfinn Moland, Norge i krig. Bind 6. Hjemmefront (Oslo 1995).
Frågeställaren har minnesanteckningar av Dumkes hand. Förhoppningsvis kan de ge exaktare uppgifter om vilket förband han tillhörde. Med utgångspunkt från dem rekommenderar jag en kontakt med alla de tre ovan nämnda norska och tyska arkiven för att se om det går att komma vidare.
Lars Ericson Wolke
veta hur långt man vågar dra slutsatserna.
Vid flera tillfällen omtalar han kvinnor som han möter som söta eller liknande, samtidigt som han också slår följe med yngre pojkar (han var själv 28 år när han greps sista gången), men allt är enstaka motsägelsefulla indicier.
Lasse-maja tillbringade lång tid med ett par kvinnor, Maja i granntorpet till föräldrahemmet i Ösarhyttan, Ramsberg, och den prostituerade Lisette i Stockholm. Båda följde honom på stöldturnéer, men någon annan typ av relation finns det inga belägg för. Maja fick också barn med andra fäder.
Vad Lasses föräldrar, Lars Olsson och Stina Olsdotter, innerst inne tänkte om hans kriminella bana är omöjligt att säga, men de tycks aldrig ha angivit honom för myndigheterna även när de rimligen visste att han gömde sig i hemmets närhet. Fadern tycks också ha försvarat sonen på tinget vid ett par tillfällen.
Några egna barn fick Lasse aldrig, men han hade två bröder och två systrar, från vilka många ättlingar levde vidare. Hans mammas syster, Maria Olsdotter, var den mytomspunna ”Gruvmor i Stråssa” och även från henne finns det ättlingar. Mot slutet av sitt liv sökte han sig till ett torp i Arbogatrakten, nära brodern Anders med familj. Lars Ericson Wolke