Fantastiskt att ärva släktforskning
När min farfar dog 1965 hade han sammanställt sin släktforskning i en släktkrönika. Det var ett maskinskrivet kompendium där han återberättade det han forskat fram om sina anor och den tid de levde i. En av mina farbröder skrev in texten på dator och delade den med bland andra mig.
Det är ett fantastiskt arv som jag verkligen uppskattar. Kompendiet berättar om min faderslinje så långt den går att bekräfta i källor. Det börjar med ”Halvar” som troligen föddes i Öre i Norge under andra hälften av 1500-talet. Farfar skriver att mycket talar för att det var samme Halvar som bodde i Öre under åren 1614–15 och betalade en halv daler i jordskatt. Sonen Ole Halvorsen nämns i skattelängderna från 1635 när han bodde på gården Vatn i Tingvoll. Ole är min farfars farfars farfars farfars farfar och den äldste i min faderslinje som med säkerhet kan identifieras i källor.
FÖR EN TID SEDAN besökte jag en dam som också har ärvt en släktforskning. Hon heter Laila Groth och bor i Narvik. Julaftonen 2019 firade hon sin 100-årsdag på Gran Canaria. När Laila blev änka för mer än 40 år sedan började hon släktforska. Hon har anor från södra Norge på sin mors sida och från Österrike på sin fars.
Namnet Groth fick hon när hon gifte sig med Sven Groth från Kilafors i Hälsingland. Han är ättling till Bryngel Groot, född 1570 i Brabant i nuvarande Belgien. Dennes tre söner Bryngel, Asmund och Anders, kom till Säter i Dalarna 1624 där de arbetade vid kopparoch myntverket. De blev därmed anfäder i den stora släkten Groth.
En som tidigt forskade om släkten var Einar Lundberg i Sandviken. För hand skrev han släktkrönikan ”Släkten Groth från Forsbacka bruk, Valbo socken”. Det är den del av släkten som Sven tillhör och Svens pappa Wilhelm Groth bidrog med uppgifter till Lundbergs släktkrönika.
Den kopierades i några få exemplar. Wilhelm fick ett av dem, och det gick sedan vidare till Sven. Idag finns det hos Laila och hon visar stolt upp det. Även hon tycker att hon har fått ett spännade arv.
I UMEÅ BOR Josefine Oja Flank. I många år forskade hennes farmor Anna-lisa Jatko om sin och sin mans tornedalska släkter. När hon dog tänkte barnen ge materialet till någon släktforskar- eller hembygdsförening, men när Josefin tittade på det bestämde hon sig för att ta hand om det och digitalisera det.
Det krävdes åtta flyttlådor för att packa ner den omfattande forskningen som består av pärmar med maskinskrivna ark med en familj på varje blad. Det är också tidningsartiklar, brev, kopierade sidor ur kyrkböcker, handskrivna släkttavlor och en bunt lösa papper.
Nu står kartongerna i vardagsrummet hos Josefin i ett hörn under en bokhylla med några stora krukväxter framför. En låda står i köket och den går Josefine igenom på ledig tid.
När hon var klar med den första lådan beräknade hon att det skulle ta nio år att sammanställa och digitalisera materialet. Den andra lådan gick lite snabbare än den första, när den var klar hade hon hållit på i två år och fört in fler än 13000 personer i släktprogrammet. I den andra lådan fanns det kopior på vissa blad från den första och en del familjer som hon redan hade skrivit in dök upp igen, så nu har hon en förhoppning om att det faktiskt ska gå snabbare än nio år att bli klar. Liksom Laila och mig, så tycker också Josefin att det är en riktig skatt hon har fått ärva.
”Det skulle ta nio år att digitalisera.
Elisabet Nordebo, släktforskare och medarbetare i Släkthistoria.
Min farfar Johan Greve Juuls (1889–1965) släktkrönika där han bland annat berättar att hans forskning stals av Gestapo vid en razzia 1944.
Laila Groth och Einar Lundbergs handskrivna släktutredning över släkten Groth.