Varför slutar många svenska namn med -ius?
Fick hon ett barn till dubblades beloppet, men om hon inga pengar hade, kunde hon arbeta av det. Ytterligare barn kunde dock medföra fängelsestraff, men inte förrän barnet fyllt ett år. Lönskaläger mellan ogifta avkriminaliserades först 1864.
Fram till 1855 skulle åtminstone kvinnan även genomgå en så kallad hemlig skrift i kyrkan vilket bör ha skett i detta fall.
I ovan nämnda fråga bör ärendet ha behandlats i Dimbo häradsrätt, som dock inte finns digitaliserad, utan kan studeras på Landsarkivet i Göteborg,
Där borde målet finnas i Dimbo häradsrätt, volym AIA: 109, som troligen innehåller Höstetinget 1834. I Dimbo häradsrätt volym C VII a, bör det finnas saköreslängder 1736–1860, vilken alltså omfattar år 1834.
På Landsarkivet i Göteborg finns också det kompletta kyrkoarkivet för Dimbo och Ottravad, där volym LIA:2 omfattar specialräkenskaper för kyrkan, både Dimbo och Ottravad, men de är inte heller digitaliserade.
Det finns dock möjlighet att beställa digitalisering av nämnda volymer hos Arkiv Digital, se deras hemsida.
Vill man läsa mer om ämnet "fader okänd" så finns en bok av Elisabeth Reuterswärd med just den titeln från 2016 i Släktforskarförbundets bokhandel på www.rotter.se.
Elisabeth Thorsell
FRÅGA Jag undrar varför det verkar vara så vanligt att svenska efternamn slutar med -ius. Jag tänkte först på Fröken Prysselius i Pippi Långstrump, men visst finns det många f ler som slutar på samma vis? Var kommer den namnändelsen ifrån? Inom latinet är ju -ius en vanlig namnändelse, men det förklarar väl inte att det är så vanligt i Sverige?.
SVAR Fröken Prysselius, eller Prussiluskan som hon också kallas, är ju en något förnäm dam i Pippi