Hon var en brinnande antinazist

Amelie Posse föreföll destinerad till en bekymmersfri tillvaro som maka till en framgångsrik man i den överklass som hon föddes in i. Men livet hade något helt annat i beredskap åt henne – ett aktivt motstånd mot fascism och nazism.

Nog var det något av en ödets ironi att Tisdagsklubbens konstituerande sammanträde hölls den 9 april 1940 – samma dag som Tyskland ockuperade Danmark och Norge. I en lokal på Smålandsgatan i Stockholm träffades i största hemlighet en brokig skara människor som dock hade två saker gemensamt: de ingick i grevinnan Amelie Posses stora sociala nätverk och de var antinazister.

Ett sextiotal journalister, politiker, författare, företagsledare och professorer lyssnade till initiativtagarens inledningsanförande:

"Hur olika meningar vi under normala förhållanden än brukar ha om vägar, medel och mål, finns det i denna ödesdigra stund ändå en punkt omkring vilken vi reservationslöst kan enas: nämligen det som vi inte vill att vårt land ska råka ut för."

Amelie Posse fortsatte med att berätta om sina erfarenheter från Tjeckoslovakien där man allt för länge tolererat den inhemska nazismen och insett allvaret först när det var för sent. Nu måste en svensk motståndsrörelse byggas upp.

Det hemliga sällskapet bevakades noga av säkerhetspolisen som regelbundet rapporterade till det socialdemokratiska statsrådet Gustav Möller. Särskild uppmärksamhet ägnades Amelie Posse, som var det nav kring vilket verksamheten kretsade.

Under hela kriget var hon en nagel i ögat på Per Albin Hanssons samlingsregering på grund av sin antinazistiska hållning, sin kritik av regeringens eftergiftspolitik och sina ihärdiga insatser för flyktingar från olika delar av det sargade Europa.

AMELIE POSSE (1884–1957) har beskrivits som en kvinna som tog plats, en social begåvning, den självklara medelpunkten i alla sällskap och envis som synden när så behövdes. Kanske berodde det på hennes bakgrund, född som hon var rätt in i den svenska noblessen. Hennes farfar var greven Arvid Posse, som var statsminister 1880–83. Mindre förmögen, men lika känd, var hennes morfar, skalden Gunnar Wennerberg, ledamot av Svenska Akademien och även han politiker. Barndomen i Skåne var länge en idyll, men när Amelie var tretton år dog hennes far Fredrik

Amelie Posse gav ut flera böcker.