Krönikan
Forskning på konditori.
Ibland blir jag nostalgisk. Som idag, när jag precis känt doften av nyrostat kaffe. Under min uppväxt i Gävle under 90-talet var det ett vanligt inslag i vardagen. Ett av mina tidigaste minnen är från när jag var ute och lekte hos min dagmamma på Brynäs och kände samma lukt.
Kanske har jag kaffe i blodet. Min morfar var en riktig kaffetunna och ingen kan någonsin älska kaffe mer än vad han gjorde. Bryggarens surrande hördes ständigt i hans och mormors kök, liksom det plingande ljudet som uppstod när han rörde ner socker i sin kopp. Till kaffet serverades ofta mormors hembakta godsaker. Men om morfar själv fick bestämma fanns bara ett alternativ: nybakta tekakor med leverpastej och smörgåsgurka. Denna last hade han hela sitt liv.
Mitt eget kaffedrickande tog fart när jag började släktforska, för snart femton år sedan. Jag fick snabbt lära mig att det var så mycket mer än bara en dryck. I Sverige är det närmast en obligatorisk del av den sociala koden. Ett sätt att umgås och lära känna varandra, inte minst inom föreningslivet.
VID MÖTEN med nya, okända släktingar spelar kaffet också en viktig roll. Det fungerar lite som ett inträdesprov. Först när man intagit påtår och sju sorters småkakor får man komma in i finrummet för att titta på gamla fotoalbum, brev och andra handlingar som finns sparade.
Många dricker kaffe för att hålla sig pigga och vakna. För mig handlar det mer om en härlig känsla. Att sitta uppe sent om nätterna och tyda prästernas kråkfötter tror jag vi klarar ändå, bara vi är tillräckligt nyfikna. Det är få saker som kan stoppa en släktforskare som bestämt sig för att lösa ett mysterium.
När jag började studera bytte jag en kaffestad mot en annan. Gävle blev Uppsala. Gevalia blev Lindvalls. Tidigt introducerades jag för Güntherska konditoriet, som alltsedan dess varit mitt favoritkafé. De hade då öppnat på nytt efter en längre tids renovering till följd av en vattenskada. Platsen fullkomligt andades historia. Inredningen var gammaldags med en touch av det moderna. Bakverken var ljuvliga och kaffet serverades i koppar på fat med en extra liten kanna på sidan för påtår.
Trots mitt historieintresse dröjde det många år innan jag började gräva i företagets ursprung. Först efter kontakt med ägarna under hösten 2019 ställde jag mig frågan – vem var Günther? Upprinnelsen till alltsammans var företagets stundande 150-årsjubileum. Jag skulle bara leta lite grann, men var snart som besatt. Till sist hade jag vänt upp och ned på precis allt i min jakt på svar.
Fredrik Oscar Günther var född 1845 i Meissen i nuvarande Tyskland och kom till Sverige sommaren 1866. Han bosatte sig i Stockholm och blev där gesäll hos sockerbagaren Gustaf Larsson på Sveavägen.
”Då spelar kaffet en ” viktig roll.
1870 BLEV Günther svensk medborgare, gifte sig och flyttade till Uppsala. Där öppnade han samma år sitt välkända konditori på Kungsängsgatan 3. Oväntat gick Günther bort redan två år senare, och efterlämnade då verksamheten till sin änka Sofie.
Företaget drevs vidare under många år innan det såldes till nya ägare. Mycket har hänt sedan dess, men namnet har blivit kvar. Sedanmånga år huserar man nu på Östra Ågatan 31. Nuvarande innehavare har bakning i blodet. Fjärde generationen i samma yrke. Deras förfäder har verkat här i Uppsala under lång tid, vissa har arbetat på Güntherska innan de har startat egen verksamhet.
Ägarna vet vad de förvaltar. Flera släkters slit och vedermödor, och allt är sammanflätat med deras egna förfäders historier.
Jag går fortfarande ofta och fikar. Och kaffet, det smakar ännu bättre nu!