Här kan du följa släktens skolgång
Det är inte helt lätt att följa sina släktingars väg genom skolan. Här berättar arkivarien Martin Ståhl om hur man hittar i folkskolearkiven.
En septemberdag 1911 steg min farmor in i den lilla skolan i hembyn Djurmo i Gagnefs församling, Dalarna. Hon var sju år gammal och påbörjade därmed sin skolgång i den svenska folkskolan, i likhet med så många andra barn i Sverige, under de cirka 130 år som den fanns i bruk.
Farmor gick de första två åren i småskolan. I tredje klass, som började höstterminen 1913, flyttades hon över till den fasta folkskolan i Utby, som var en större skola belägen i samma by. Där fortsatte undervisningen i fyra år och utöver dessa gick hon under sitt sista läsår i en så kallad fortsättningsskola, även den i Utby. Fortsättningsskolan syftade till att ge barnen en repetition av de kunskaper som de hade tillägnat sig under åren dessförinnan, samt att förbereda dem inför konfirmationen.
Våren 1918 tog farmor sin examen, efter sju år i folkskolan. Den ganska begränsade undervisning som hon då hade fått var tidstypisk. Så såg verkligheten ut för alla de barn som växte upp under den här tiden och som inte hade föräldrar som hade råd att skicka dem till privatskolor eller till högre utbildning, i form av läroverk. För de allra flesta barnen i samhället var det folkskolan som gällde.
Allt detta har naturligtvis gjort avtryck i arkiven. Kanske har du själv funderat över din egen farmors skolgång, eller över någon annan släktings för den delen? Kanske har du undrat var
denna person gick i skolan, vilka ämnen som lästes och vilka betyg som han eller hon fick? Med berättelsen om min egen farmors år i skolan som avstamp ska vi nu se hur du kan få dina frågor besvarade.
”För att hitta i arkivmaterialet krävs en viss förförståelse för hur skolväsendet var organiserat.
SVENSK SKOLHISTORIA är ganska snårig. Den har under seklernas gång genomgått många förändringar och omfattat ett flertal olika skolformer. För att hitta i arkivmaterialet krävs det att man har en viss förförståelse för hur skolväsendet har varit organiserat. Då blir det lättare att ställa rätt frågor och att veta var man ska påbörja sitt letande.
Folkskolan utvecklades i steg, den försågs med läroplaner och kom till slut på 1900-talet att omfatta sju år. Fram till 1971 ersattes den successivt av vår nuvarande nioåriga grundskola. Samtidigt avskaffades andra skolformer, exempelvis realskolan, som var ett mellansteg mellan folkskolan och läroverken, som var gymnasieskolans föregångare.
Med kommunernas införande under åren 1862–63 fick vi en uppdelning av församlingarna i en kyrklig och en borgerlig kommun. Det bestämdes bland annat att skolorna skulle skötas av den kyrkliga kommunen, och i varje församling tillsattes därför ett skolråd som skulle administrera undervisningen. Församlingen utgjorde ett skoldistrikt, som bestod av ett flertal olika folkskolor, var och en med sitt upptagningsområde. Från och med 1930 inleddes en kommunalisering av folkskolan, som innebar att huvudmannaskapet flyttades över till den borgerliga kommunen. Detta skedde något tidigare i stätill derna. skillnad från senare tiders skolarkiv är folkskolearkiven uppdelade på olika arkivbestånd, vilket kan vara lite besvärande, men det finns ändå en tydlig gräns mellan vilka handlingar som förvaras var. Vi skiljer nämligen mellan skolornas undervisningshandlingar, vilka man kan hitta hos kommunarkiven, och skolrådets mera administrativa handlingar, vilka förvaras i landsarkivens kyrkoarkiv. Betygs- och examenskataloger till exempel utfärdades av lärarna. De låg kvar hos skolorna och hamnade sedermera i kommunarkiven.
Ett första steg i sökandet är därför att kontakta kommunarkivet, om man inte själv har möjlighet att besöka det, och att där lokalisera det källmaterial som kan finnas, genom att uppge vem man letar efter. Det förutsätter förstås att man först vet i vilket kommunarkiv som handlingarna kan finnas. Det svaret får man genom att ta reda på vilken nuvarande kommun som personens hemförsamling hör till. Genom de kommunsammanslagningar som har skett kan ett kommunalt narkiv omfatta arkiv från ett flertal olika kommuner.
DET MATERIAL som upprättades av församlingens skolråd och som berör socknens skolväsende i stort förvaras som sagt i kyrkoarkiven, eftersom undervisningen länge var en kyrklig angelägenhet och kyrkoherden var skolrådets ordförande. Till handlingar som belyser skolrådets verksamhet hör protokoll, elevmatriklar, skolbyggnadshandlingar, räkenskaper och korrespondens, till exempel om statsbidrag och tillsättningar av lärartjänster. Skolrådets hand
lingar brukar återfinnas separat i kyrkoarkivets arkivförteckning, som man kan söka i digitalt om man går in i NAD (Nationell arkivdatabas). Detta i jämförelse med kommunarkivens arkivförteckningar, vilka långtifrån alltid finns utlagda på internet.
VI KAN ALLTSÅ med de uppgifter som finns i folkskolornas arkiv få oss en god uppfattning om en viss persons skolgång. Men folkskolearkiven är ändå ganska knapphändiga till sin natur. Om vi inte nöjer oss med de grunduppgifter som folkskolearkiven förmedlar kan vi därför vända oss till andra källor. Ett värdefullt komplement är till exempel bildmaterial, i form av klassfoton eller foton på skolbyggnader, som kan förvaras någon helt annanstans i kommunarkivets samlingar, eller hos hembygdsföreningar och museer. Sedan kan det också finnas handlingar i privat ägo. De faktiska betygshandlingarna lämnades ju över till eleverna och kan återfinnas bland bortgångna släktingars efterlämnade papper.
För att ge berättelsen om hur det var att gå i en viss skola mera liv kan man också använda sig av sekundära källor, bland annat i form av minnesskrifter om olika skolor eller om skolväsendet i en viss församling. Här kommer ofta gamla elever och lärare till tals, vilka kan berätta om sina minnen från den svenska folkskolan.
I en sådan skildring av skolväsendet i Gagnef tecknas ett levande porträtt av min farmors lärare i fortsättningsskolan i Utby, Erik Mört, som tidigare hade tjänstgjort som fanjunkare vid Dalregementet: ”Såväl Mörts resliga gestalt och hållning som hans disciplin och undervisning buro vittne om militären. {…} Av underlydande lärare och barn krävde han lydnad och respekt för sina åsikter. Exempelvis höll han på ett skolmöte lektion med repetitionsklassen om den ›militära förvaltningen›.”
Det var andra tider det.
Martin Ståhl