Hallå där...
REBECKA LENNARTSSON, forskningschef vid Stadsmuseet i Stockholm. Ifjol gav du ut boken Mamsell Bohmans fall – nattlöperskor i 1700-talets stad. Kommer din föreläsning på Stora historiekryssningen att handla om den?
– Nja, jag kommer utgå ifrån den, men sedan ska jag prata om hur sexualiteten och relationerna mellan könen såg ut i Stockholm under 1700-talet.
Varför började du forska kring detta ämne?
– Jag har tidigare forskat om prostitutionen på 1800-talet som var reglerad och närmast institutionaliserad. Under det arbetet blev jag nyfiken på 1700-talet. Genom Bellmans visor och Sergels konst hade jag bilden av att det var en helt annan attityd då, men när jag började forska blev jag förvånad av att källmaterialet var så svårt att hitta.
Kan man se några spår av prostitutionen även i husförhörslängderna?
– Ja, men ännu mer i rättegångsprotokollen. Prostitution existerade inte som begrepp på 1700talet, men sex utanför äktenskapet kallades hor och var olagligt. Det spelade dock sällan någon roll ifall pengar var inblandade eller inte.
Men din bild är att sexhandel ändå förekom i 1700-talets Stockholm. Från vilka miljöer rekryterades kvinnorna?
– Många var förstås fattiga, unga kvinnor, men inte alla. Mamsell Bohman, som jag skrev om i min förra bok, kom från en borgerlig miljö och övergick från att själv sälja sex till att bedriva koppleriverksamhet. Till slut gifte hon in sig i adeln. Det fanns fler som hon och några hade adliga namn.
Har du någon ny bok på gång?
– Ja, jag skriver en biografi om Maria Kristina Kiellström, kvinnan som Bellman kallade Ulla Winblad i sina sånger.