Förhör med tysk flykting 1940

Efter Tysklands inmarsch i Danmark och Norge den 9 april 1940 kom många flyktingar till Sverige.

Det var i mitten av maj 1940 som polisen i Stockholm upptäckte att den statslöse före detta tyske medborgaren Kurt Heinig befann sig i staden. Han hade flytt från Danmark till Sverige den 9 april samma år och av Socialstyrelsen fått tillstånd att tills vidare uppehålla sig på Slätviksbadens pensionat utanför Eskilstuna. Kurt Heinig hade inte rätt att därifrån resa till annan ort.

Förhöret ägde rum den 21 maj 1940 i polishuset på Bergsgatan och genomfördes av kriminalkonstaplarna Lauritz Roupé och Erik Tornberg. Kurt Heinig bodde under vistelsen i Stockholm på Hotell Roma på Kungsgatan.

HAN BERÄTTADE för poliserna att han var född av ariska föräldrar i Leipzig den 19 januari 1886. De var skomakaren Friedrich Hermann Heinig och hans fru Marie Louise Heinig, född Richter. Föräldrarna var inte längre i livet.

Heinig hade studerat ekonomi i Berlin före första världskriget och därefter fått anställning i tyska finansdepartementet, som biträde åt ministern för vissa ekonomiska spörsmål. Sedan 1905 var han medlem i det tyska socialdemokratiska partiet. År 1927 hade han blivit socialdemokratisk ledamot i den tyska riksdagen.

På grund av sin verksamhet i det socialdemokratiska partiet blev Heinigs villa i Lichterfelde utanför Berlin i juni 1933 stormad av Sa-män. SA är en förkortning för Sturmabteilung – en nazistisk partimilis.

Heinig lyckades dock undkomma och höll sig under en vecka dold i Tyskland innan han tog sig till Danmark. Där befann sig redan den övriga familjen som tidigare hade lämnat hemlandet.

FAMILJEN BOSATTE sig i Köpenhamn och med hjälp av ekonomiska bidrag från Rockefeller Foundation och den danska riksdagen kunde Heinig från 1933 och till 1940 ägna sig åt en mycket omfattande studie av budgetkontroll i olika länder. Han arbetade med utgivningen av detta verk när tyskarna den 9 april 1940 tågade in i Köpenhamn.

Kurt Heinig flydde omedelbart, tillsammans med sin 22-årige son Peter, med tåg till den lilla orten Snekkersten vid Öresund. Därifrån kunde de gå till fots in till Helsingör. Resten av familjen lämnades kvar i Köpenhamn. Det var Kurts hustru Cäcilie, Peters hustru Oda Elisabeth och deras son Per Albin, två månader gammal.

Richard Hansen, en före detta tysk medborgare som fungerade som flyktingsekreterare i Danmark, sammanförde Kurt och Peter Heinig med en liten grupp av flyktingar i Helsingör. Samma dag fördes samtliga över till Helsingborg på en dansk fiskebåt. Vid ankomsten blev de omhändertagna av svensk polis.

Det var Socialstyrelsen som efter ankomsten till Sverige placerade Kurt Heinig och hans son på flyktingförläggningen Slätviksbadens pensionat i närheten av Eskilstuna. Anledningen till förhöret i Stockholm den 21 maj 1940 var att Heinig brutit mot förbudet att lämna Slätviksbaden och rest in till Stockholm.

Polisen beslutade att Heinig omedelbart skulle återföras till Slätviksbaden. Han eskorterades samma dag som förhöret ägde rum av personal från kriminalavdelningen till Stockholms centralstation. Där klev han på ett tåg till Eskilstuna.

Kurt Heinig fick senare tillstånd att stanna kvar i Sverige och han återvände i januari 1941 till Hotell Roma på Kungsgatan i Stockholm. Hösten 1943 skaffade han sig en lägenhet på Midsommarvägen i Brännkyrka. Där kunde han återförenas med hustrun Cäcilie, som då hade lyckats lämna Köpenhamn och ta sig till Stockholm.

Kurt Heinig var verksam som författare i Stockholm till sin död 1956. Det finns ett personarkiv efter honom på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm. ●

”Heinig

hade brutit mot förbudet och rest in till Stockholm.