Vart tog min släkting vägen?
FRÅGA Min mormors farbror Carl Johan Christian Törning, född 1837, var arrendator på gården Gustafsvik i Bispmotala.
1864 blev han oense med ägaren om arrendeavtalet. Ärendet hamnade i Aska häradsrätt och till slut i Göta hovrätt. Hur hovrättens utslag blev är okänt för mig, men i en inlaga till hovrätten skriver min släkting om ”en för handen varande resa åt utlandet” vilket fick betydelse för fortsättningen.
I augusti 1864 flyttade Carl Johan Christian från gården och anges som utflyttad till Stockholm. Därefter försvinner spåren efter honom. När fadern avled 1882 efterlystes han i Post och inrikes tidningar av Vadstena Rådstufvurätt där han uppmanades att bevaka sin arvsrätt inom tio år.
Jag har sökt i Stockholms mantalsregister och
Rotemansarkivet men inte hittat honom. Han finns inte heller i Riksarkivets utvandrarlistor för Göteborg och Malmö.
Kan ni hjälpa mig att ta reda på eller ge tips om ifall han utvandrade eller vad som hände med honom?
SVAR Carl Johan Christian Thörning tog mycket riktigt ut flyttningsbetyg från Motala till Stockholm den 9 augusti 1864, men ingen inflyttningsförsamling angavs. Han finns inte i databasen Register till Stockholms mantalsböcker 1800–1875, och har antagligen flyttat vidare, men vart?
Han finns inte i databasen Emibas, som omfattar cirka tre fjärdedelar av alla utvandrare från Sverige. Många fattas alltså i databasen, som just nu inte byggs ut.
Han kan ju ha flyttat utrikes, men i så fall vart? Vid sökning i databasen Ancestry hittades en man med namnet John Carl Christian Thorning i Köpenhamn, som avled där den 2 januari 1913. Med hjälp av en dansk kollega fick jag dock veta att denne Thorning var född 1835 i Vinderöd i Fredriksborgs amt.
Om din släkting skulle ha utvandrat till USA på 1860-talet, så borde han finnas i census för 1870, det årets folkräkning, men det gör han inte.
En ny sökning på Ancestry gav ett napp på Carl Johan Christian (CJC) själv, som en del av en större släkttavla för släkten Karlsson. Men forskaren som har lagt ut denna släkt hade givit CJC hans bror Gustaf Adolfs hustru och barn, och har inga uppgifter om var CJC finns.
Han finns inte i den stora amerikanska gravdatabasen Find-a-grave, inte heller i dess liknande sida i Australien. Sökningar har också gjorts i de svenskamerikanska Augustana-kyrkornas kyrkböcker och i ett par andra kyrkors arkiv, men utan resultat.
Vid sökning om utvandrare till Kanada återfanns en man vid namnet Torning, som kom till Quebec 1884 från Liverpool med fartyget Toronto, och som enligt passagerarlistan skulle till Duluth i Minnesota. USA:S folkräkningar görs vart tionde år. Tyvärr har den för 1890 förstörts och i den för 1900 finns han inte.
Mer än så kan jag inte hitta om CJC Thörning, tyvärr.
Vad gäller den rättsliga tvisten får jag nog hänvisa till Göta hovrätts arkiv på landsarkivet i Vadstena.
Elisabeth Thorsell
fänika (fotsoldater) och fana (ryttare). Från de tidiga regementena finns inga samlade arkiv bevarade, utan splittrade rester av rullor och räkenskaper liksom regementschefernas skrivelser in till Kungl Maj:t. Många av dessa handlingar har också sänts in av regementet till högre myndigheter (främst Krigskollegium) och bevarats den vägen.
Men i och med indelningsverkets tillkomst i början av 1680talet skapades också en förvaltningsorganisation som var likadan för regementen över hela landet (inklusive Finland). Handlingarna ordnades efter avdelningar, där regementsskrivaren var viktigast (vid sidan av regementschefen), han var byråkraten i regementet. Olika handlingar förvarades på den expedition där de hade skapats: regementschefens, regementsskrivarens, de åtta kompanichefernas, den kommenderande majorens med flera. Först när de indelta regementena kasernerades omkring år 1900 samlades successivt hela regementets arkiv på en plats, i kasernområdets kanslihus.
Medan gardesregementen och indelta landskapsregementen existerade i århundraden var andra mer kortlivade. Från tiden före 1815 finns rester av
Värmlands fältjägarkår är ett av många förband som lagts ned. Fakta om dem finns på Krigsarkivet. Vänster: Tschakå m/1816 som använts av kåren.
regementsarkiven från ett femtiotal sådana regementen och bataljoner. Fram till 1809 fanns det också sammanlagt ett drygt trettiotal finländska regementen i armén, av vilka några uppträdde under flera olika namn under sin existens.
En rad nya regementen tillkom på 1890-talet, medan andra, som Värmlands fältjägare, avvecklades i början av 1900-talet, men i huvudsak växte armén för att 1815 omfatta 40 regementen och kårer, innan den 1902 räknade 57 förband (30 infanteri-, 8 kavalleri-, 9 artilleri-, 4 ingenjör- och 6 trängförband). Efter försvarsbeslutet 1925 avvecklades en rad regementen (med Smålands husarer som det kan
ske mest berömda), medan andra slogs samman (tre kavalleriregementen i Skåne blev exempelvis ett).
Under båda världskrigen sattes en rad extra förband upp, men de avvecklades direkt 1918 och 1945. Deras arkiv förstördes ibland av oförstånd, medan andra har bevarats till våra dagar. Vid krigsslutet 1945 räknade armén 60 ordinarie förband, varav dock några snart avvecklades, till exempel det lilla Göta trängkårs kompani i Nora (T2N) som lades ned 1952. Under de följande decennierna avvecklades ytterligare förband, men det stora raset kom efter kalla krigets slut 1991, när stora delar av det invasionsförsvaret avvecklades i en process som kulminerade 2004. Idag räknar armén elva förband, hem
värnets, marinens och flygvapnets oräknade.
Få regementen kunde bevara alla sina äldre arkiv av uppenbara utrymmesskäl. I slutet av 1800-talet sände de flesta äldre regementen in sina arkiv fram till år 1815 till Krigsarkivet. Längre in på 1900-talet drog man ett streck vid år 1907, när handlingar mellan 1815 och 1907 började sändas in till Krigsarkivet. Nästa steg togs i mitten på 1970-talet när många regementen gick in i en ny organisationsform, och de handlingar som tillkommit mellan 1907 och 1970-talet bildade en egen avgränsad del av regementets arkiv.
Alla dessa arkiv har bevarats på Krigsarkivet, även om enstaka regementshandlingar kan hittas även på andra arkiv, i synnerhet gäller det de finländska regementena fram till 1809, där en del av arkiven har hamnat på Riksarkivet i Helsingfors eller på något av de finländska landsarkiven.
Lars Ericson Wolke