Plötsligt blev skolplikt det heligaste vi har

Klockan 8 i måndags morse satte sig 15-åriga Greta Thunberg utanför riksdagshuset. Hennes löfte var att hon skulle sittstrejka sig igenom varje skoldag fram till valet – för klimatets skull.

”Vi barn gör ju oftast inte som ni säger åt oss att göra. Vi gör som ni gör. Och eftersom ni vuxna skiter i min framtid så gör jag det med. Jag heter Greta och går i årskurs 9. Och jag skolstrejkar för klimatet fram till valdagen”, står det på flygbladet hon hade med sig.

Klockan 15 i måndags tvingades vi på redaktionen börja rensa våra kommentarsfält från de smädelser mot Greta som haglade in under vår text om hennes initiativ. Ett 15-årigt barn som i all fredlighet satt sig utanför maktens högborg för att manifestera sin oro över att det görs för lite för att säkra jordklotets fortsatta existens. Det var mer än vad många klarade av. Föraktet flödade.

När föräldrar tar

sina barn ur skolan – trots rektors nej på ledighetsansökan – för att flyga till Thailand två veckor i mörkaste november är det inte många som höjer på ögonbrynen. Men nu var skolplikten helt plötsligt det heligaste vi har i Sverige. Skandal! Lyxskolk! Gå till skolan, lilla flicka! Det nya Sverige, ska vi behöva vänja oss vid det här!? Typ.

Självklart skrevs även många sakliga kommentarer om att skolplikten faktiskt är oumbärlig i en demokrati och att en ordentlig utbildning är avgörande för att man ska kunna backa upp sina argument om exempelvis klimatkrisen med fakta. Men Greta hade tänkt på det med och tagit med sig sina skolböcker för att inte halka efter alltför mycket med studierna under sin tre veckor långa sittstrejk.

Personligen oroas jag nu mer över klimatet – i sociala medier och på jorden – än 15-åriga Greta Thunbergs slutbetyg.