Det är SL:s fel att jag är sen, inte mitt

Att syna huruvida det är SL:s fel eller mitt eget att jag kommer försent till jobbet var kanske inte den smartaste idén, skriver reporter Sophie Stigfur.

Att gå upp i rimlig tid för att hinna till jobbet är av någon outgrundlig anledning inte alltid så enkelt. För mig. Och SL:s oberäkneliga restider gör det sannerligen inte lättare.

Några minuter hit eller dit, hur kan det göra skillnad tänker ni? Well, några minuter hit och dit varje dag samlas i slutändan ihop till ett massivt berg av skamfyllda förseningsminuter.

Den senaste tiden har jag verkligen ansträngt mig för att anlända prick 9 till kontoret. De första dagarna gick det förvånansvärt bra. För att undvika de där fem skämmiga eftersläntrarminuterna som gör att man tassar in i kontorslandskapet så tyst man bara kan med krökt nacke (som om det skulle göra den sena ankomsten mindre synlig) räckte det till min häpnad att faktiskt bara ställa klockan fem minuter tidigare.

Matematik ändå. Otroligt! Men de senaste dagarna har den nya modellen inte fungerat. Och medan jag känt mig duktig som hunnit på tåget i god tid, som vilken duglig samhällsmedborgare som helst sådär, har stoltheten snabbt följts av stigande panik när tunnelbanan åkt så långsamt att den tyckts röra sig baklänges – medan minuterna, ja, de skiter i, de fortsätter svischa hänsynslöst förbi i rasande tempo. Imorse kunde jag inte hålla mig. Sms:ade chefen om läget, ungefär i höjd med Gullmars, och bedyrade: ”det är inte mitt fel, det är SL:s!”.

Jahapp, sa han. ”Kolla upp det då”.

Helvete. Just ja. Jag är ju lokaltidningsjournalist. Och nu är ödestimmen kommen. Är det verkligen SL som är sega eller är det jag som blivit galen?

Turligt nog för mig bekräftade SL att jo, just nu går det trögare än vanligt på gröna linjen. När vi genomförde en enkät bland stockholmarna förra sommaren uppgav 6 procent av de svarande att de skyller på SL för att det blir försenade oftare än en gång i månaden. 8 procent beskyllde SL fler än en gång i veckan.

wGenom att skriva en upplysande artikel för allmänheten om att resenärerna just nu ska vara beredda på att morgonturen tar längre tid, inser jag i skrivande stund att jag lagt krokben för både dem och mig själv. Nu har vi ju inget att skylla på längre, eftersom vi vet om det. Förlåt.

Artikeln som kom till