Fotgängare kräver mer plats

Allt fler stockholmare väljer att göra sina resor till fots. Men enligt Fotgängarnas förening får de gående alldeles för lite utrymme i stadsmiljön.

” Stockholm är en fotgängarstad. Trettioåtta procent av alla resor inom staden görs till fots, vilket är en hög siffra internationellt sett.”

Texten är hämtad från Stockholms stads hemsida. På samma sida finns även en rapport från april 2018 som visar att antalet fotgängare fortsätter att öka. Men trots det marginaliseras fotgängarna gång på gång i planeringen av stadsmiljön. Det menar i alla fall Björn Sax Kaijser, Emil Frodlund och Lovisa Larsson från Fotgängarnas förening.

– Fotgängarna är en grupp som får alldeles för lite omsorg, trots att det finns stora vinster för både samhället och individen om fler väljer att gå. Det är ett uttalat politiskt mål, men ändå läggs pengarna på stora bilprojekt, säger Björn när vi ses på ett kafé i Gamla stan.

Hörs för lite

Fotgängarnas förening (FOT) är en nationell intresseorganisation vars främsta uppgift är att bevaka fotgängarnas intressen. Föreningen sprider kunskap om aktuell forskning, är en aktiv remissinstans och publicerar egna rapporter och debattartiklar. Trion kring bordet, som alla arbetar med trafikfrågor även i sina yrkesroller, menar att de gående är en grupp som hörs alldeles för lite samtidigt som cyklisterna får större utrymme i media och olika forum.

– Däremot är det viktigt att vi inte ställer cyklister och fotgängare mot varandra. När cyklisterna får en bra infrastruktur främjar det även de gående. Men vi måste göra det enklare att göra rätt. Jag var i Köpenhamn nyligen och där uppstår inte situationer där det är oklart vem som har företräde, berättar Björn och får medhåll av Emil.

– Här i Stockholm har vi till exempel ofta övergångsställen mitt på breda cykelbanor, säger han.

Lovisa konstaterar att det finns en otydlighet i Stockholm som medför en stor säkerhetsrisk. För att visa ett exempel på en plats där det ofta uppstår konflikter mellan de olika trafikslagen leder hon, Björn och Emil vägen till den hårt trafikerade Munkbroleden. Här har fotgängarna tilldelats ett minimalt utrymme – mellan bilar och cyklister.

– Som fotgängare har vi ingenstans att ta vägen här, säger Emil i samma stund som gångbanan upphör och vi tvingas ut på cykelbanan för att kunna fortsätta mot Riddarholmsbron.

Jag var i Köpenhamn nyligen och där uppstår inte situationer där det är oklart vem som har företräde.

Mobbade fotgängare

Irriterade cyklister markerar med sura miner och ringklockor att vi inte har någonting där att göra. Vi snabbar på stegen och är snart åter på gångbanan, går på led för att överhuvudtaget få plats på den smala gångbanan. Den här gången är det istället bilisterna som blir upprörda på fotgängarna som rör sig alldeles för nära bilvägen. Emil Frodlund skakar på huvudet.

– I vilken annan stad i Europa har man en stadsmiljö som ser ut så här?

FOTO: LINDA GREN TRÅNGT. Lovisa Larsson, Emil Frodlund och Björn Sax Kaijser från Fotgängarnas förening.