Var det bättre förr?

”Vi lever i retrotider”. Nej, kändisbagaren Birgitta Rasmusson levererar ingen ögonbrynshöjande sanning när hon snackar hetvägg här intill. Att gammalt är det nya svarta, det är sedan, tja, gammalt.

Och det håller i sig här i storstan. Exempel: dagen efter att vi spanat att gammelsemlan hetvägg är på väg tillbaka, kommer ett mail från två glada tjommar i Slakthusområdet. De pysslar med en ”försvunnen tradition” då de målar butiksskyltar för hand. Den skäggiga duon skriver att de ratar datamaskiner och ”själlös plast” – det här handlar om genuint hantverk!

För det är det som menas när man säger att retro rules. Att något är äkta, genuint, småskaligt, inte plastigt. Och visst, jag är lika torsk på det tankesättet. Knuttejackan jag bär på bilden här under är minsann en äkta svensk Petroff från 70-talet, våga bara tro att det är någon nutida syntetisk H&M-kopia! Jag är väl ingen posör?!

Och såklart är det ofta harmlöst att vurma för det förflutna, inte minst finns där ofta ett härligt nörderi att gräva ner sig i det smala. Det trista är när man fastnar i en fobi för förändring och får för sig sig att allt var bättre förr. Livet blir då en fruktlös kamp att återvända till ett inbillat ursprungsläge. Och kontentan blir att allt, och alla, som inte var med förr är fel. Och ska bort.