Pyramider och gravkammare

I början begravdes faraoner och andra välbärgade personer i det gamla Egypten i mastabor. Det var platta, rätvinkliga strukturer med sluttande sidor som skyddade graven mot rovdjur och gravplundrare. Under den tredje dynastin fick arkitekten Imhotep idén att stapla flera mastabor på varandra för att skapa en hög byggnad i flera ”steg”. Dessa fungerade som en stor trappa som skulle ta den döda till himlen. Den första var Djosers trappstegspyramid som byggdes runt 2680 f.kr.

Under de följande århundradena blev det vanligt att faraoner begravdes i pyramider och med tiden blev sidorna släta istället för stegindelade. Kungar och drottningar tävlade om att bygga de högsta och mest storslagna monumenten. Det var dock dyrt. Det krävdes enorma mängder sten för att bygga dem, för att inte tala om arbetskraft. Pyramiderna drabbades också av gravplundrare. Under den sjunde dynastin blev det vanligare att begrava faraonerna i gravkammare som var inhuggna i berg.