Markuskyrkan

Varför innehåller den mest sägenomspunna och berömda kyrkan i Venedig så många skatter?

Markuskyrkan i Venedig är verkligen något av ett blickfång. Blandningen av bysantisk, västgotisk och till och med islamisk stil vittnar om det välstånd och den makt som medeltidsrepubliken Venedig representerade i nordöstra Italien. Venetianerna var kända för sina vågade äventyr i medelhavsområdet, inte bara som handelsrepublik, utan också som erövrare.

År 828 stal två relativt skrupellösa venetianska handelsmän vad de trodde var resterna av evangelisten Markus från Alexandria i Egypten. De deklarerade att Markus var deras hemstads skyddsängel och byggde en kyrka där hans lämningar kunde förvaras. De brydde sig inte om att dölja var lämningarna kom ifrån, det finns till och med en mosaik som skryter om stölden. Mosaiken visar hur de två venetianerna gömde den stulna helgedomen i tunnor med griskött, kött som det var förbjudet för de muslimska egyptierna att röra vid, och tullarna kunde därför inte inspektera deras last särskilt noggrannt.

Den ursprungliga kyrkan skadades i en brand 976, men den restaurerades och blev därefter återuppbyggd en eller flera gånger innan 1094. Kyrkan byggdes då runt den imponerande kupolen som står mitt i kyrkan än i dag. När Venedig hade sin storhetstid mellan 1000- och 1300-talen stödde staden den europeiska marinen i korstågen. De ledde faktiskt det fjärde korståget mot Konstantinopel (nuvarande Istanbul i Turkiet). Då var Konstantinopel den grekisk-ortodoxa kristna huvudstaden för det bysantiska riket. Venetianerna utnyttjade chansen att plundra staden på dess många religiösa reliker, guld och altarkalker för att försköna sin egen basilika. De stal till och med mosaik, kolonner och sniderier från olika kyrkor och bönehus över hela Mellanöstern för att öka sin egen rikedom hemma i Venedig.

Inte allt som har hittat in i basilikan är taget med våld. Det var nämligen också tradition för venetianska handelsmän att ta med sig gåvor tillbaka från sina resor. På så vis blev Markuskyrkan, som kallades ”Chiesa d’oro” (”Kyrkan av guld”) på 1100-talet, en av de allra vackraste kyrkorna – inte bara i Italien utan i hela Europa.