Kyros den store: Persiens storkung
Kyros var mycket mer än en hänsynslös erövrare som grundade det persiska riket – han var en begåvad och originell statsman vars regering faktiskt fungerade.
Möt den sluge härskaren som grundade det persiska riket.
Kyros den store grundade ett av antikens mest imponerande välden, Persiska riket, som varade i 200 år (550–330 f. Kr.), ända tills Alexander den store krossade det. Trots att riket var så viktigt finns det relativt få odiskutabla fakta om Kyros erövringar. Forskarna vaskar fram vad de kan ur sagor, spridda kilskriftstavlor, korta, subjektiva berättelser i Bibelns Gamla testamente och ur Kyros egna redogörelser för att rättfärdiga sina erövringar.
Före Kyros tid var Turkiet och resten av Mellanöstern uppdelade mellan tre olika riken: Lydien, i västra Turkiet, Medien, som sträckte sig fram till dagens Centralasien, och Babylonien, som omfattade Irak, Iran och Medelhavskusten. Det gamla assyriska riket hade nyligen delats upp mellan mederna och babylonierna. Längret österut och norrut, i Asiens okända hjärta, fanns skyterna (även kallade saka), nomadiska ryttare som levde i en skuggvärld bortom civilisationernas horisont.
Kyros hemland Persien hade grundats av hans förfader Achaimenes när hans stam kom från inre Asien 200 år tidigare. Kyros, den sjunde kungen i akamenidernas dynasti, föddes antingen omkring år 600 eller 575 f.Kr. – en skillnad på 25 år som visar hur otillförlitliga källorna är. När Kyros var barn var Persien en obetydlig lydstat under de närbesläktade medernas välde.
Herodotos, Greklands store historiker och resenär, skrev 100 år senare om Kyros väg till makten. Farfadern Astyages, som var kung över mederna, drömde att en vinranka växte ut ur hans könsorgan. Prästerna sade att det betydde att en av hans ättlingar skulle störta honom. Hans dotter Mandane var gravid. Kungen sade åt en adelsman att döda barnet. Denne överlät uppgiften åt en enkel herde, som inte lydde utan uppfostrade barnet som sitt eget. Sanningen kom fram när barnet lekte kung så övertygande att Astyages fick höra talas om saken. Han kände då igen sin dotterson – Kyros.