Krutkonspirationen
I Storbritannien firar man den 5 november, men få känner till historien om männen bakom krutkonspirationen.
Vilka var Guy Fawkes medbrottslingar på 1600-talet?
När drottning Elisabet I tagit sitt sista andetag efter en rekordlång regeringstid på 44 år drog katolikerna i England en lättnadens suck. Livet hade inte varit lätt under Elisabets tid. Kanske för att hämnas den brutala regim som hennes syster Maria, en hängiven katolik, stod för hade Elisabet infört en rad lagar som drabbade katolikerna hårt. Hon var säkert rädd för katolikerna, och det hade hon orsak till, eftersom en påvlig bulla förklarade att en katolik inte skulle svära trohet mot kronan, utan mot Gud. Med ens förklarades alla katoliker i England för förrädare. Att vara katolik, eller att ge skydd åt katoliker, var ett brott jämförligt med högförräderi. Skräckslagna men hängivna katoliker tvingades gå under jorden och cirka 130 präster avrättades. När drottningen blev äldre började många av dem som hade lidit svårast under hennes styre hoppas på en efterträdare som skulle vara mer positivt inställd till deras tro.
Med tanke på allt som stod på spel övergick makten förvånansvärt smidigt till nästa tronföljare. Jakob I var sonson till Henrik VIII:s syster, Margareta, skottarnas drottning, och även om han själv var protestant var hans mor hängiven katolik. För de kämpande katolikerna var kung Jakobs tidiga beslut för att lindra de straffavgifter som de drabbades av mycket glädjande. Men glädjen övergick snart i sorg. När Jakob insåg att straffavgifterna gav kronan stora inkomster återinförde han dem och fördömde den katolska tron offentligt. Många katolikers förhoppningar krossades, och för en del var det droppen som fick bägaren att rinna över.
Om det fanns någon som mer än andra hade fått känna av den hårdnackade antikatolicismen i England var det Robert Catesby. Han kom från en framstående släkt som gick tillbaka till William Catesby, Richard III:s förtrogne och rådgivare. I hela sitt liv såg han hur familjeförmögenheten urholkades av dryga straffavgifter. När Catesby bara var åtta år gammal blev hans far arresterad och drogs inför rätta för att han gömt en katolsk präst. Under hela hans barndom åkte fadern in i och ut ur fängelset. Catesby tvingades avbryta sina studier, eftersom han inte kunde ta examen utan att svära trohet till drottningen och den engelska kyrkan. Den protestantiska monarkin hade tagit ifrån honom hans barndom, hans pengar och hans framtid.
Katolska brott & straff
Livet var inte lätt för katoliker under de protestantiska regenterna.
Catesby såg inte bara bra ut, han hade också en generös och vänlig framtoning, och därför fick han en stor och inflytelserik vänkrets. Hans katolska övertygelse var ingen hemlighet, och han hade redan deltagit i ett uppror. När Elisabet blev sjuk år 1596 arresterades Catesby bara för att regeringen fruktade att han skulle utnyttja situationen och organisera ett uppror. Catesbys upplevelser påminde om alla katolikers liv vid denna tid. Han var det katolska motståndets centralfigur, och tillräckligt rik och mäktig för att göra någonting åt situationen.
Catesby hade en plan. Det räckte inte att döda kungen. Elisabets frånfälle visade att en monarks död inte var någon garanti för förändringar. Status quo var emot honom, så status quo måste förändras. För att åstadkomma det skulle han spränga det i luften. I februari 1604 bjöd Catesby in Thomas Wintour och John Wright till sitt hem. Wintour, som var kusin till Catesby, hade också drabbats av antikatolicismen när hans egen farbror avrättades för att han var katolsk präst. Wright var en gammal vän till Catesby och hade deltagit i ett uppror mot Elisabet. I sitt hus i Lambeth avslöjade Catesby sin stora plan – han tänkte återinföra katolicismen genom att spränga Överhuset i luften när parlamentet öppnades. Då skulle inte bara kungen vara närvarande, utan också landets mäktigaste protestanter. Attacken skulle skapa ett maktvakuum som katolikerna senare kunde fylla.
Wintour blev förståeligt nog chockad över kusinens planer. Han framhöll att om de misslyckades skulle utvecklingen gå tillbaka flera år i tiden. Catesby replikerade: ”Denna sjukdom är så elakartad att den kräver ett starkt botemedel.” Han höll ett flammande tal om att deras sak var rätt och att parlamentet var ett perfekt mål eftersom ”det är där de har gjort allt ont mot oss”. Catesbys naturliga tjuskraft fick snabbt kusinen att ändra sig, och denne lovade honom trohet och sade sig vara redo att ge sitt liv för den passionerade ledaren.
Nu hade Catesby rekryterat sina första två sammansvurna, och fler anslöt sig. Wintour reste till Flandern för att mobilisera stöd från katolska Spanien. Även om han kämpade för att vinna spanjorernas stöd sökte han också upp den man som skulle bli krutkonspirationens ansikte utåt – Guy Fawkes. Fawkes hade tydligt deklarerat sin katolska övertygelse genom att slåss på den spanska sidan under åttioåriga kriget, och han hade försökt skaffa stöd i landet. Han var lång, kraftigt byggd med en röd kalufs, och han var också beslutsam, härdad och skicklig i krigets konst. Men det var särskilt en av Fawkes färdigheter som intresserade Catesby – hans kunskaper om krut.
När männen möttes igen på värdshuset The Duck and Drake hade de värvat ännu en konspiratör,
”Status quo maste • förändras. Därför skulle han spränga det i luften.”
Thomas Percy, som var en nära vän till Catesby. Percy ansågs vara en vildsint och upprorisk ung man. Han hade försökt bygga en stark relation till Jakob I för sin religions bästa, men nu var han bitter och kände sig sviken. Vid ett tidigare tillfälle hade Catesby fått hindra honom från att storma in i palatset och personligen slå ner kungen. Tillsammans träffades dessa fem glödande och rasande män på en hemlig katolsk mötesplats och Catesby gjorde upp planerna. Percy stöttade honom naturligtvis och sade: ”Ska vi bara prata, mina herrar, och inte göra någonting?” Drivna av sin gåtfulle ledare, och sitt hat mot protestanter, svor de fem männen att hålla tyst med handen på Bibeln, och de fick nattvarden av en präst som firade mässan i hemlighet, utan att förstå att männen planerade majestätsbrott.
Med de första konspiratörerna på plats skred Catesby till handling. Parlamentets öppnande hade skjutits upp till den 5 november det följande året, på grund av pesten. Därför hade han gott om tid på sig att planera allt.