Slaget vid Somme

NORDFRANKRIKE 1 JULI – 18 NOVEMBER 1916

Skaffa dig detaljkunskaper om ett av de avgörande fältslagen under första världskriget.

Morgonen vid fronten i Nordfrankrike den där varma sommardagen skakades plötsligt av en rad explosioner som tycktes få själva luften att vibrera. Sprängmedel som detonerade djupt nere i jorden var signalen som betydde att anfallet mot de tyska posteringarna skulle börja. Vid gälla visselsignaler längs hela linjen gav sig de brittiska och franska trupperna ut i ingenmansland, och offensiven vid Somme började.

Från början var det bara fransmännen som skulle anfalla, och offensiven vid Somme hade planerats för flera månader sedan. Den skulle bli fältmarskalk Douglas Haigs avgörande slag mot tyskarnas försvarslinje. Haig ville göra en blixtsnabb och förödande framryckning mot tyskarna, bryta dödläget i skyttegravarna och oåterkalleligt splittra fiendens front i två delar. Det skulle inte bara förvirra de tyska trupperna, utan också dra bort hotande fiendetrupper från fransmännen som kämpade emot en tysk offensiv i närbelägna Verdun.

Haig utformade sin anfallsplan i samarbete med general Henry Rawlinson, befälhavare för fjärde armén, som skulle utgöra anfallets huvudstyrka. Båda visste att det tyska försvaret var motståndskraftigt, så ett åtta dygn långt bombanfall skulle bemöta kilometervis med taggtråd, ett nätverk av skyttegravar och bunkrar. På så sätt tänkte man sig att man skulle kunna ta sig igenom taggtrådsstängslen, förstöra skyttegravsförsvaret och totalt demoralisera eller tillintetgöra de tyska trupperna.

Men den tyske generalen Erich von Falkenhayn hade givit order om att inte en kvadratmeter mark fick gå förlorad. Tillsammans med de omfattande försvarsanläggningarna under jord som hade anlagts under de föregående två åren, där man använde kalkjorden i trakten av Somme för att gräva naturliga bunkrar, betydde det att tyskarna var mer än redo för britternas anfall. Av de drygt en miljon projektiler som regnade ner över ingenmansland under åtta dagar var det många som inte ens utlöstes.

När de brittiska och franska trupperna vågade ge sig ut mot de tyska linjerna omkring klockan 7.30 den 1 juli, väntade tyskarna på dem med skjutklara kulsprutor, och kilometervis av taggtråd satt fast i leran framför dem. Det som skulle ha blivit ett blixtanfall och en snabb seger förvandlades till ett utmattningskrig. Över 20 000 britter stupade redan första dagen, och många fler sårades.

Under de påföljande fyra månaderna använde männen från det brittiska respektive tyska imperiet en enveten utnötningstaktik. Varenda brittisk framgång kostade tusentals liv, och inte ens den första kontingenten stridsvagnar i september räckte för att vinna en övertygande seger. I mitten av november ledde den sista resten av den brittiska offensiven till erövringen av Beaumont Hamel i frontlinjens vänstra avsnitt – vilket Haig hade planerat från dag ett.

Med över en miljon stupade på alla sidor var slaget vid Somme en katastrofal förlust för båda arméerna och gav knappt några framgångar. Målet att distrahera tyskarna från anfallet vid Verdun uppfylldes, men det avgörande genombrott som Haig ville ha misslyckades fullständigt. När december närmade sig fick båda sidorna härda ut med vintern, räkna sina förluster och reflektera över ett av världens blodigaste och mest traumatiska fältslag genom tiderna.