Döden i forntida Egypten
Här blomstrade en stor civilisation, men i landet på andra sidan graven ansåg egyptierna att deras verkliga liv började
Skrämmande dödsritualer hos antikens egyptier.
Under Arabiska öknens brännheta sand finns lämningar av en av världens förnämsta civilisationer. Forntidens egyptiska riken blomstrade längs Nilens stränder under det tredje till det första århundradet f.K., och de sträckte sig så långt norrut som till dagens Syrien och söderut ända till Nubien i norra Sudan.
Dessa folk levde ett rikt liv. Den bördiga jorden skapade ett jordbrukssamhälle där man utvecklade några av antikens mest avancerade odlingstekniker. Deras byggprojekt saknade motstycke och de förändrade Egyptens horisontlinje för alltid med sina väldiga tempel och imponerande pyramider. Deras arméer var oslagbara, naturvetenskapen var revolutionerande och den egyptiska konsten blev en förebild för renässansens mästare.
Men egyptierna ansåg att livet efter döden var det viktigaste. Deras tro på ett liv efter detta var orubblig, men man kunde inte vara säker på att komma dit. Den dödes ande måste först ta sig fram genom en farlig underjordisk värld och kämpa mot gudar, odjur och väktare tills den nådde Domens sal. Där skulle den ställas inför 42 gudomliga domare och tvingas bevisa att den var värdig ett liv efter döden. Om anden lyckades fortsatte den till en ceremoni där hjärtat vägdes. Andens hjärta, som innehöll uppgifter om alla dess goda och onda gärningar, vägdes med en fjäder från gudinnan Ma’at som motvikt. Om hjärtat var tyngre kastades det till den kvinnliga demonen Ammut, som hade krokodilhuvud, och själen stöttes in i mörkret. Om vågskålarna vägde jämnt fick själen fortsätta till Vassens fält – en himmelsk parallell till jordelivet.
Eftersom kampen efter döden var så hård tillbringade antikens egyptier sina liv med att förbereda sig för denna. Förutom att de försökte undvika att synda köpte de gravgåvor, beställde kistor och byggde gravar som ofta kunde vara ståtligare än deras hem. Men sättet att förbereda kroppen för livet efter döden har gjort att vi under mycket lång tid har varit fascinerade av hur forntidens egyptier såg på döden.