De odödliga perserna

Av alla fasor som perserna förde med sig var den värsta ändå ”de odödliga”, en grupp elitkrigare som fick sitt smeknamn för att de verkade omöjliga att döda i strid. Om någon i detta 10 000 man starka infanteri dog ersattes han genast, så att kåren höll samman och inte förlorade någon slagkraft.

De odödlga hade korta spjut med motvikter av guld eller silver, för att markera bärarens rang. Korta vapen gjorde krigarna lättrörliga, men passade bara i närstrid. De hade även en kort pilbåge och ett pilkoger. På så sätt kunde de snabbt växla mellan strid man mot man och formering. De odödliga spelade viktiga roller under Kambyses II:s erövring av Egypten år 525 f.Kr. och Darius I:s invasion av småkungadömena i västra Indien (Punjab och Sind i dagens Pakistan) och Skytien år 520 och

513 f.Kr. De odödliga deltog i slaget vid Thermopyle år 480 f.Kr. och ingick i de persiska ockupationstrupperna i Grekland år 479 f.Kr under Mardonius.