Den stora avkoloniseringen
Solen går ner över Brittiska imperiet.
Trots segern i andra världskriget fick konflikten negativa effekter på det nu försvagade imperiet. Storbritannien kanske fortfarande var det största riket i världen, men när de båda stormakterna USA och Sovjetunionen bildade nya inflytelserika block i världen blev landet ekonomiskt försvagat och måste till sist ge upp sina omhuldade besittningar. Det började år 1947 när Indien delades, bara fem år efter det att Quit Indiarörelsens uppror hade slagits ner år 1942. Det var en oerhörd förlust som försvagade imperiets militära slagkraft. Ännu värre var Suezkrisen år 1956. När Storbritannien förlorade kontrollen över den ekonomiskt viktiga Suezkanalen blev finanserna, militärmakten och den inernationella prestigen ännu mer urholkade.
När Storbritannien började bygga upp sina krigsskadade städer efter kriget hade landet inte längre råd att upprätthålla ett rike som sedan länge hade skakats av uppblossande nationalism. Kenya, Uganda och Tanganyika blev alla självständiga år 1963, och de vita nybyggarnas uppror i Sydrhodesia år 1965 demonstrerade tydligt att britternas militärmakt var på fallrepet. Imperiets sönderfall berodde på penningbrist och svaghet, men också på att många kolonier hade gjort stora insatser för de allierade under kriget. När Storbritannien gick med i EEC år 1973 slutade imperiedrömmarna tvärt, och nu kunde idén om ett världsrike bara spåras i traditioner och kulturer, inte i gränslinjer och eldvapen.