På plantager & i kolonier

I imperiets olika delar fanns det olika typer av fångar man låste in i olika straffkolonier.

En av de viktigaste rollerna som Amerika spelade för Brittiska imperiet var den som fångläger. Man beräknar att 50 000 dömda personer skickades till Nya världen, vilket motsvarar en fjärdedel av alla brittiska nybyggare under 1700talet. De första fångarna skickades iväg år 1718 med stöd av regeringens nya transportförordning, som införde massdeportation av fångar till det som i dag är delstaterna Virginia och Maryland. När de 13 kolonierna gick förlorade efter den amerikanska revolutionen behövde Storbritannien skapa fler kolonier som kunde ta emot straffångar. Först höll man de dömda på särskilda fångfartyg på Themsen och tvingade dem att rensa upp i floden, men det var ingen långsiktig lösning. År 1786 inrättade man straffkolonier i Australien, Karibien, Indien och Singapore.

Brittiska imperiet var inte det enda stora riket som använde straffkolonier, men det hade några av de mest omfångsrika sådana. Meningen var att de kriminella skulle stå för billig arbetskraft på plantager och arbetsinrättningar, och leva åtskilda från resten av befolkningen. Allt förändrades år 1779 då en särskild lag banade väg för statliga fängelser. Detta skulle sätta stopp för korruptionen på kriminalanstalterna. Straffkolonierna var ett jätteprojekt som lättade trycket på de brittiska myndigheterna och löste problemet med de många fångarna i riket.