Krutkonspirationen
Var det en politisk sammansvärjning?
Mysteriet
Många misstankar kring konspirationen har handlat om Lord Salisburys roll. Det var Salisbury som blev varnad av Monteagle när denne hade fått brevet, och hans märkliga handlande har fått många att undra om han visste mer än han ville erkänna. För det första informerade han inte omedelbart kungen, som var ute på jakt och inte kom tillbaka på flera dagar, om konspirationen. Salisburys inblandning i konspirationen började redan innan brevet kom, eftersom han visste om att någonting var i görningen. När kungen hörde talas om brevet förnekade Salisbury att han hade känt till det och lät kungen få hela äran. Det kan ha varit ett slugt politiskt drag, eller också ligger det någonting annat bakom hans handlande.
Motivet
Att konspirationen misslyckades gynnade i högsta grad kungen. Parlamentets tacksamhet mot monarken gjorde att det beviljade förvånansvärt stora anslag åt honom, och detta skedde tack vare Salisbury. Han var en äregirig man och utnyttjade skickligt situationen för att förbättra sin ställning hos kungen och lät denne införa ännu fler antikatolska lagar. Salisbury var ännu mer negativ mot katolicismen än kungen själv, och han ville utrota den katolska tron i England för gott.
Hans inblandning
Konspirationsteoretiker menar att Salisbury själv kan ha tänkt ut hela planen, dragit in ledande katolska agitatorer och skickat iväg brevet till Monteagle. Andra tror att Salisbury infiltrerade gruppen före avslöjandena i brevet och att han visste att han skulle kunna använda det för att underblåsa hatet mot katolikerna.
Belägg
Det främsta belägget för att det skulle kunna vara så är att det gick lätt för konspiratörerna att genomföra sina planer. Att de lyckades skaffa 36 tunnor krut i ett land där kruthandeln kontrollerades av regeringen, och lagra dem under parlamentsbyggnaden, är närmast ett underverk. Men bristen på konkreta bevis gör det svårt att förklara hela konspirationen. Om det var Salisbury som låg bakom den är det osannolikt att alla skulle ha erkänt sig skyldiga, eftersom de visste att de ändå skulle dö. Det är mer sannolikt att Salisbury var en smart opportunist som utnyttjade situationen så mycket han kunde när han väl hade fått reda på sanningen.