Margaret Brown
FÖRSTAKLASSPASSAGERARE, 1867-1932 Den osänkbara eldsjälen som tog strid för de överlevande.
Margaret Brown, även kallad ”osänkbara Molly Brown”, föddes i en fattig familj av irländska invandrare. Hon drömde om att gifta sig rikt, men blev förälskad i gruvarbetaren James Joseph Brown och gifte sig med honom. Senare sade hon: ”Jag tänkte att jag skulle ha det bättre med en fattig man som jag älskade än med en rik man vars pengar hade lockat mig.” Paret fick två barn och kämpade med ekonomiska problem. Men James blev så småningom gruvinspektör och tack vare sin företagsamhet blev han därefter en framgånsrik och mycket förmögen affärsman.
Margaret hade gått ombord på Titanic för att besöka sitt sjuka barnbarn i New York. Hon bestämde sig i sista minuten, och många av hennes familjemedlemmar var ovetande om att hon var ombord. När fartyget krockade med isberget blev det fart på den energiska kvinnan. Hon hjälpte flera kvinnor och barn att ta sig ombord på livbåtarna. Efter mycket övertalning gick hon själv i livbåt 6 och uppmuntrade de andra kvinnorna att ro tillsammans med henne medan hon gjorde allt för att hålla dem på gott humör. Styrman Robert Hichens var befälhavare på livbåten och Margaret tycks ha grälat med honom om att återvända och ta upp fler överlevande. Margaret ville ro tillbaka och ta ombord andra som låg i vattnet, eftersom det fanns plats i livbåten, men Hichens var rädd att för många skulle försöka klättra i båten så att den skulle välta. Det är inte känt om Margaret lyckades få honom att ro tillbaka eller inte. Men det var hennes handlande eftter tragedin som väckte störst uppmärksamhet. Hon gick ombord på Carpathia och hjälpte de överlevande genom att dela ut mat och filtar. När fartyget anlände till New York hade hon organiserat en kommitté av överlevande och valts till dess ordförande, och samlat in 10 000 dollar till passagerare som hade förlorat allt de hade. Hon ville inte lämna fartyget innan alla överlevande hade återförenats med sina nära och kära eller fått läkarvård. Till sin dotter skrev hon humoristiskt: ”Nu är jag torrlagd efter att ha blötlagts, saltats in och marinerats ... Jag har fått blommor, brev och telegram från så många människor att jag inte kan räkna dem. De tänker be kongressen att ge mig en medalj ... Om jag behöver anlita en specialist för att undersöka skallen beror det på att jag kallas Titanics hjältinna.” Margaret blev senare en stridbar aktivist för kvinnors rättigheter och hörde till de första kvinnor som ställde upp i kongressvalet, redan innan kvinnlig rösträtt hade införts. Hon inrättade ett vilohem för soldater under första världskriget och fick många utmärkelser.