Thomas Andrews
TITANICS ARKITEKT, 1873-1912 Skeppsbyggaren som sjönk med sitt eget fartyg.
Andrews var den som ansvarade för ritningarna till fartygen Olympic och Titanic. Han rekommenderade att fartyget skulle ha 46 livbåtar i stället för de 20 som man beslutade sig för. Han föreslog också att fartyget skulle ha dubbelt skrov och vattentäta skott upp till Bdäck. Tyvärr brydde ingen sig om hans förslag.
När fartyget krockade med isberget vände man sig genast till Andrews. Som chefsarkitekt kände han till varenda detalj i konstruktionen och var kanske den första som förstod hur allvarlig situationen var. Han förklarade för kapten Smith att det var ”matematiskt fastställt” att fartyget skulle sjunka, och att det förmodligen skulle ske inom en timme. Han varskodde också tidigt kaptenen om att det fanns för få livbåtar ombord på Titanic.
Så fort han hade redogjort för riskerna började Andrews hjälpa så många som möjligt. Han gick från hytt till hytt och instruerade folk att ta fram sina flytvästar och ta sig upp på däck.
Många passagerare vittnade om att de såg Andrews på däck medan fartyget sjönk, men den natten gjorde han så mycket och rörde sig så snabbt över stora områden att han var omöjlig att spåra. Vissa sade att de såg hur han kastade ner vilstolar i vattnet för att de skulle fungera som flytetyg, andra såg honom skynda på passagerare som skulle gå i livbåtarna eller märkte att han stod på bryggan och talade med kaptenen.
En historia om Andrews har blivit legendarisk. En uppassare, John Stewart, sade att han såg Andrews stå ensam inne i rökrummet i första klass strax innan fartyget sjönk. Enligt Stewart stod Andrews och stirrade på en målning med titeln Plymouth Harbour, som avbildade den plats som Titanic skulle ha lagt till vid på återresan. Han stod ensam och flytvästen låg bredvid honom på ett bord. Det är en sorglig scen, men det är inte säkert att den verkligen utspelades. Vi vet dock, genom många av de överlevandes berättelser, att Andrews outtröttligt och osjälviskt försökte hjälpa andra i stället för att rädda sitt eget liv. En uppasserska som Andrews själv räddade sade senare: ”Mr Andrews mötte sitt öde som en sann hjälte. Han insåg faran, och offrade sitt liv för att rädda kvinnorna och barnen på Titanic.”